Jag fick ett +!

[Alessandro+baby i magen :)]

Jeg og mannen min hadde ikke sånn veldig bra råd når vi fant ut at jeg var gravid , vi bodde i en liten 2 roms kjeller leilighet ig det var kun jeg som jobbet for han hadde ikke fått oppholdstillatelse enda . Men vi klarte oss fint ! Måtte bare kutte utt litt av de store og dyre tingen jeg unnet meg , som dyre klær. Og kansje begynne å spise billigere .

Men kan dere ikke flytte fra oslo ? Da synker leieprisene med noen tuse kroner . Hvis du går inn på finn.no så trenger de mase folk på flyplassen m jeg jobber her de treneger folke her over alt hele tiden ! Hvertfall nå om sommeren det er mange som reiser fraoslo og hit så tror ikke det er noe problem .

 

Håper det ordner seg for dere

[Niccoline *savner_kulemage*]

Kjære hi, går det bra med deg? Vi er mange som tenker på deg og støtter deg

 

Klem

[Anonym bruker]

Hej igen alla!

 

Det går bara bra för mig, är i vecka 11+1 idag.

Mår så fantastiskt bra, har varit kvalm 2 gånger och då blev det bättre av att dricka ett glas vatten!

Känner mig inte gravid bara, ska bli skönt att få det bekräftat efter första legetimen.

 

Min sambo har också kommit till ro lite nu, han är inte lika tyst som han var i början.

 

Vi söker ny lägenhet för fullt, har vår nuvarande lägenhet till 1 oktober.

Letar lite utanför byn också, men vi måste ju ändå tjäna på det för att det ska löna sig (nu har vi ju inget busskort, så det blir ju cirka -1300 i månaden).

Bara vi får en lägenhet med ett ordentligt sovrum ska vi nog få plats 3 stycken! I alla fall till en början, tänker jag. (?)

 

Och TACK än en gång (!) för alla snälla ord och alla erbjudanden jag (vi) fått av er snälla människor!

Om några veckor när vi sett det lilla pyret och kan slappna av lite, då hör jag av mig till er ang. köpa/få det ni har erbjudit

Jag kan inte tacka er tillräckligt. Jag är så oerhört glad för allt ert stöd ni gett mig de senaste veckorna, jag skulle vilja ge er alla en stor KLEM och tack tack tack. <3

[I scream for icecream!]

ÅÅÅ, sÅ godt Å høre at alt har ordnet seg! NÅ ble jeg veldig glad! Krysser fingrene for at dere fÅr se den lille gutten eller jenta om noen fÅ uker, og nÅr dere har gjort det, sÅ er det bare Å sende en PM her. Har en babygym du kan fÅ gratis, babyleker og en del babytøy!

[Musemorbr /]

Det var en fin oppdatering fra deg. Nå ble morran min enda bedre. Jeg har ingen materielle ting å gi deg, og bor på andre siden av landet, men jeg har mye tid og er nesten alltid tilgjengelig for en prat her.

[Flettfrid og lilleprins]

Jeg kan også sende deg noen småting til deg og barnet!

[Gjest UndrendeUllteppe]

Angående soverom kan du ta det helt med ro. En baby trenger ikke eget soverom, med mindre foreldrene bestemmer seg for at dette er et krav. Min sønn har vært våken flere ganger per natt i sitt snart to år lange liv. Derfor har jeg rett og slett ikke orket å flytte ham fra vårt soverom, det ville bare ført til ekstra arbeid på natten, inn og ut av soverommene, vi har faktisk to av dem, men bruker da bare det ene

[Leeloo76]

Anbefaler dere å kontakte disse: http://www.gulesider.no/firma/gr%C3%B8nvold-boligstiftelse:p10011147427?search_word=gr%C3%B8nvold+boligstiftelse

 

De leier ut leiligheter sentralt i Oslo (Helsfyr), en toroms på 50 kvm ligger på rundt 8500-9000 (strøm og internett kommer utenom), leilighetene har balkong eller uteplass. Har bodd der selv med barn, ligger rett ved Fyrstikktorget og T-banen, men det er stille og rolig ettersom det er store bygninger mellom der og hovedveien. De leier ut til unge under 33 år. Ring med en gang i tilfelle de har fått noen oppsigelser nettopp, de pleier ikke å operere med ventelister, så er dere heldige kan dere kapre en leilighet.

[najaden]

Glad det går bedre med dere! {{{klem}}}

[lillatjorv]

Nu känner jag att jag inte behöver vara anonym längre. Jag är i 13+3 idag så det verkar som att det här ska gå vägen i alla fall...

Så, hej på er alla, fina människor! <3

 

Det går upp och ner, jag och sambon har kranglet ganska mycket sista tiden.

Han är aldrig glad och jag har svårt att glädjas åt graviditeten när han inte ens vill snacka om den, när jag hade varit till fastlegen spurte han inte ens hur det hade varit... "vill du inte veta vad jag gjorde hos legen?" "åhja, ja du var där idag ja.." Totalt ointresserad. Det gör mig Så ledsen, som att han bara ignorerar att jag har ett litet barn som växer i mig och att han själv ska bli far (!) nästa år!

 

Före graviditeten var det han som gjorde middagen här hemma och jag tog oppvasken. Nå får jag göra ALLT. Mat, oppvask, vask... ja allt.

Idag jobbade jag 1 timme längre än han, och när jag kom hem satt han vid pc´en och drack whiskey. Ingen middag... När jag blev förbannad (hormoner... kanske?) och sa det till han så blev han arg på mig och sa att jag skulle hålla käften och gå och lägga mig. Sagt och gjort, det gjorde jag... Jag sa till honom med gråten i halsen att han ju kunde säga till när han ville se mig igen. Så nu ligger jag här, i sängen, och har så gjort i 1 timme nå. Det känns helt fruktansvärt att det blev såhär ikväll, hur kunde det gå så fel? Hade ni det såhär under era graviditeter? överreagerar jag? är jag barnslig?

 

Den här texten är väl lika förvirrad som den första jag skrev. Ursäkta för det. Men så är det, idag...

[Musemorbr /]

Hei. Så fint å se et nick. Det er synd at samboeren din fremdeles ikke klarer å glede seg, eller kanskje sette seg inn i hva som egentlig skjer, men jeg har fremdeles stor tro på at han kan få et annet syn på tingene når dere har vært på ultralyd. Håper du selv klarer å glede deg litt. Nå er det ikke lenge til du kjenner den følelsen som ofte beskrives som sommerfuglvinger, gullfisker, eller små bobler som sprekker. Altså babyen deres som for første gang prøver å fortelle at han eller hun svømmer rundt der inne, vokser og har det godt. Gled deg! Når dette skjer, håper jeg du klarer vekke smilet hos samboeren. Det er sansynligvis tungt og ensomt at han stenger av følelsene slik som han gjør nå, men dette barnet kommer, og på et eller annet tidspunkt vil han måtte forholde seg til det. Jeg er sikker på at det ordner seg bare han får litt mer tid.

[anonymemammaen]

Jeg synes det er utrolig trist at du opplever dette, men jeg tror det blir å ordne seg når han virkelig fatter at dere faktisk skal bli foreldre Når det er sagt, du overreagerer absolutt ikke, jeg tror jeg hadde vært helt vanvittig sint, skuffet, lei meg.. You name it! Du må begynne å ta hensyn til deg selv, så må han jo bare sitte der og spille som en umoden tulling..

[lillatjorv]

Åhja, det jag glömde skriva var ju; att nästa vecka kommer min mamma och hälsar pÅ, och dÅ ska vi berätta om graviditeten för första gÅngen! Ska berätta det för min mamma och hans mamma.

Det som känns ledsamt är ju att när vi inte kan glädjas själva, hur ska man dÅ kunna berätta och vara glad och stolt?

Ska han säga till sin mamma att vi ska ha barn, när han inte vill... Det gör sÅ ont i mig, jag Ångrar inte att jag valde att behÅlla barnet men det gör fortfarande ont att jag har tagit det här beslutet och har ingen som stÅr bak mig och stöttar mig.

Kanske känns bättre när mamma fÅr veta... Hon och jag har alltid stÅtt nära varandra.

[lillatjorv]

Känns för övrigt som att jag kommer till å få ligga här i sängen hela kvällen och gråta.

Varför kommer han inte in till mig? Varför tog han det så hårt, att jag hade förväntat mig att han skulle ha börjat med middagen? (Som jag alltid gör, den som kommer hem först börjar med maten.. det är en regel som vi alltid haft här hemma)

[Koala *g07*]

Trist at du har den sånn. Det er ikke allitd like lett å styre andres følelser. Vi har ønsker og håp om andres reaksjoner, men noen ganger så uteblir de. Det betyr ikke at han noen gang kommer til å glede seg over graviditeten. Jeg tror kanskje han bare trenger litt mer tid, som det blir nevnt over her, så kan mye endre seg når dere har vært på UL, når dere starter å kjenne babyen sparke.

 

Det jeg og tror er at du får det bedre etter dere forteller det til mammaene deres. Du får nok helt klart mye støtte fra din mamma. Det er vanskelig å si noe om reaksjoner til mennesker man ikke kjenner, men jeg tror nok at han vil se det positive også i hva som skjer med dere, og hva som er i vente.

 

Det er lett å overreagere, være hormonell, og bli sår når man er gravid. Kanskje har han bare en dårlig dag, og det tok litt vel i. Kanskje det blir bedre å snakke om tingene i morra. Hvem vet. Jeg tror nok at det er bra å snakke sammen, men kanskje ta det når man er i freds tid. Da er det lettere å snakke fornuftig, og ha en samtale som gir mer mening.

 

Men ikke la det bli en for stor del av tilværelsen din, det kan fort bli for mørkt, og du må tørre å kjenne på gleden det er i det som kommer! Den er jeg sikker på at du har der til tross for at du føler det kanskje lite nå.

 

Sender deg en klem

[Gjest UndrendeUllteppe]

Hvis du har et godt forhold til svigermoren din, synes jeg du skal snakke med henne om det som skjer mellom deg og samboeren din. Hun kan bli en viktig støtte for deg (dere), ettersom hun bor så nært.

Har du spurt samboeren din om han har tenkt over hvordan oppførselen hans påvirket deg og dere som par? Som gravid kan man ofte overreagere og ta ting mer alvorlig enn de kanskje var ment, noe mennene ofte lærer seg relativt kjapt, men man må også få lov til å reagere på dårlig behandling! Og samboeren din behandler deg dårlig nå!

[Anonym bruker]

Om det er noen trøst så reagerte mannen min også veldig rart da jeg ble gravid, enda vi var gift, eide eget hus og begge hadde jobb. Svangerskapet var i aller høyeste grad planlagt.

 

Likevel fikk han hetta, han snakket ikke om det, var overhodet ikke opptatt av det, viste ingen interesse i det hele tatt. Jeg følte meg så utrolig ensom der jeg leste om svangerskapet, hvordan barnet vokste i magen osv og han ikke ville høre om det.

 

Tror han rett og slett fikk helt angst, er jo en skremmende greie å bli foreldre og mange tanker melder seg, Hvordan kommer fremtiden til å bli, kommer vi til å angre, mister jeg meg selv i dette, blir friheten helt borte, kommer jeg til å mestre dette osv osv osv.

 

Men her snudde det etter ultralyden i uke 19, da han fikk se barnet på skjermen, se armer og ben, hjertet som slo osv. Da ble det mer virkelig for han tror jeg, og pappafølelsene begynte komme.

 

Mot slutten av svangerskapet var det mine hormoner og tanker som fløy og jeg som fikk litt hetta. Men da var han helt rolig og trygg.

 

Da barnet kom var han ikke akkurat noen superpappa, han hadde aldri holdt et spedbarn i armene før, og å skifte bleier og ta seg av en baby kom ikke naturlig for mannen min. Men det gikk seg til, han viste seg å bli en tålmodig og super pappa, vi har faktisk fått fire barn sammen. Men igjen, han har ikke tatt så stor del i svangerskapene noen av gangene, han har vært med på ultralyd, og kjent littegrann på sparkene mot slutten, men ellers har svangerskapene vært mest mine. Superpappaen har kommet frem etterhvert.

 

Håper mannen din også er en slik type, som farsinstinktet våkner litt sent i og at han bare har litt hetta over hele situasjonen nå. Han oppfører seg som en drittsekk nå og makter tydeligvis ikke å ta seg sammen, men jeg håper for deres alles skyld at han kommer over det, og at du klarer tilgi han denne dårlige perioden.

 

ønsker dere alt godt.

[najaden]

Min mann har heller ikke vært veldig engasjert i svangerskapene, spesielt ikke før UL. Jeg tror det er ganske naturlig - det er jo vi mammaer som kjenner endringene som skjer i kroppen, som hele tiden blir minnet om at det er en liten en i magen. Pappaen kjenner jo ikke disse fysiologiske endringene.

 

Jeg håper at dere finner ut av dette sammen - og er litt rause med hverandre i denne tida.

 

God klem!

[I scream for icecream!]

Åhja, det jag glömde skriva var ju; att nästa vecka kommer min mamma och hälsar pÅ, och dÅ ska vi berätta om graviditeten för första gÅngen! Ska berätta det för min mamma och hans mamma. Det som känns ledsamt är ju att när vi inte kan glädjas själva, hur ska man dÅ kunna berätta och vara glad och stolt? Ska han säga till sin mamma att vi ska ha barn, när han inte vill... Det gör sÅ ont i mig, jag Ångrar inte att jag valde att behÅlla barnet men det gör fortfarande ont att jag har tagit det här beslutet och har ingen som stÅr bak mig och stöttar mig. Kanske känns bättre när mamma fÅr veta... Hon och jag har alltid stÅtt nära varandra.

 

Hei! SÅ fint Å se et nick, og sÅ fint Å høre at det gÅr bra med babyen i magen. Jeg synes det er trist at kjæresten din ikke stiller mer opp for deg og ikke tar del i graviditeten. Du overreagerer absolutt ikke! Likevel tror jeg kanskje at han bare trenger tid, og at han forhÅpentligvis gleder seg mer nÅr fødselen nærmer seg! Jeg tror det kommer til Å bli bedre for deg nÅr du kan fortelle folk om graviditeten. Særlig mammaer er ofte en god støtte, og nÅr folk rundt en viser deg at det er en god nyhet og at det er noe positivt, sÅ er det lettere Å bli positiv selv ogsÅ! HÅper kjæresten din ogsÅ synes det blir lettere nÅr det ikke er hemmelig lengre! Lykke til!

[Appelsindyret]

hvis du far sjansen neste gang så ta ham med deg til legen/jordmor slik at han får høre hjerteslagene! Kanskje han forstår alvoret og at det er en ekte baby? Eller hvis dere skal på ultralyd snart så ta ham med så han kan se babyen!

Lykke til videre, håper han tar seg sammen veldig snart!

[lillatjorv]

hvis du far sjansen neste gang så ta ham med deg til legen/jordmor slik at han får høre hjerteslagene! Kanskje han forstår alvoret og at det er en ekte baby? Eller hvis dere skal på ultralyd snart så ta ham med så han kan se babyen! Lykke til videre, håper han tar seg sammen veldig snart!

självklart ska han följa med på sådana möten, men hittills har jag ju bara varit till fastlegen och svarat på spörsmål.. och tagit blodpröver och sånt.

[lillatjorv]

Jag fick höra hjärtljuden igår! Trist nog var inte min sambo med, trodde bara att jag skulle hämta den där mappen som legen hade sagt.

Men om en vecka, den 18e, är det ultraljud! Ser så mycket framemot det, ååååh vad jag längtar. <3

 

Här hemma är allt som vanligt. Vi krånglar om pengar och min sambo vill köpa upp alla "hans" pengar men jag vill spara. Han blir irriterad på mig för att jag inte har fått ett jobb än (hur värdelös jag känner mig går inte ens att beskriva), men jag antar att jag får spara mina små slantar jag får in och låta honom köpa upp hela sin lön i nya spel och kläder, och så får jag försöka få allt att gå runt på egen hand. Jag orkar inte med att bråka, jag blir bara ledsen av det och vem vill vara ledsen under en graviditet? Jag vill ju vara lycklig...

[lillatjorv]

<3

 

Tack än en gång för allt stöd ni gett mig.

Så många snälla människor trodde jag inte fanns!

 

Ni har varit guld värda allihopa, det ska ni veta...

 

Beräknad födsel är den 20 februari, och både jag och bebis i magen mår bra! :')

[LillaGorilla♥♥]

Så koselig! Jeg har termin den 19.

 

Hvordan går det mellom deg og din samboer nå da, og var han med på ultralyd?

[lillatjorv]

Han var med på ultraljudet, det blev nog verkligt för oss bägge den dagen. Vi fick se att det verkligen var någon där inne som levde och som mådde bra

Det är även nu efter ultraljudet som han har börjat ta mig på magen och är lite mer intresserad av att prata om barnet, diskutera namn och så.

 

Sen berättade vi ju för alla att jag är gravid, till och med kollegorna vet nu, och det var bara positivt eftersom vi fick så många gratulationer! Det var skönt att äntligen kunna glädjas med andra, och inte dölja längre...

 

Vi ska flytta till helgen, ekonomin ser ut som den gjorde i sommar men jag ska ta mod till och skicka mail till de som har erbjudit sig tidigare om kläder och annat utstyr. Jag känner mig som en av de som sitter i gathörnen utanför Deli de Luca med ett krus men det kan inte hjälpas, jag kan ju inte få något värre än ett nej heller