Jag fick ett +!

[Anonym bruker]

Ja, ni ser ju. Jag var inte alls BIM +7 idag, jag verkar vara i v. 5+0.

Jag tog testet för en timme sedan och sedan dess har jag bara gråtit, läst beskrivningen igen, tittat på testet, och gråtit ännu mer.

 

Jag bor i Norge med min sambo som också är svensk. Vi är rätt ensamma här förutom hans mamma som har bott här i 12 år, själva kom vi hit för 1,5 år sedan.

 

Jag berättade för min sambo igår att jag skulle vara tvungen att göra ett gravtest idag eftersom det är idag jag skulle ha börjat med en ny karta p-piller, och då skulle ju inte mensen komma i alla fall och jag skulle behöva gå och vara orolig en månad till.

Han tog det med ro, för jag berättade för honom att detta hänt två gånger under min tonårstid och när man nojjar skjuts ju mensen upp ännu mer. Däremot skämtade han om att han bara behövde köpa en stålgalge för att "fixa det", vilket jag skrattade åt igår men nu när jag sitter här i min ensamhet gör det så ont i mig och jag tänker om han verkligen vill att jag ska göra abort. Jag vet inte ens själv vad jag vill.

Sambon är på jobbet och kommer hem om 3,5 timme. Och här sitter jag.

 

Det var verkligen inte planerat eftersom jag går på p-piller och vi dessutom inte har det så gott ställt med ekonomin, min sambo har en fast heltidstjänst medan jag bara jobbar extra och i snitt kanske får ut 7000 i månaden. Och hyrorna i Oslo är ju inte billiga direkt...

 

Jag hinner fylla 23 och min sambo hinner bli 30 innan bebis kommer. Om vi nu behåller det.

 

åh, jag har ju tänkt på detta sen jag var en liten tjej. Att när jag blir gravid kommer jag vara den lyckligaste i världen...

 

Jag ville nog bara skriva av mig. Hoppas att det är ett okej foruminlägg ändå. Diskussionsvärdet är väl noll men jag vill bara ha en liten uppmuntran. Några ord på vägen av någon.

 

Tack.

[najaden]

Dersom alle barn var planlagte, ville det vært langt færre barn her i landet

 

Hva dere velger å gjøre, er opp til dere.

 

Les på NAV.no om rettigheter som foreldre (regner med dere er medlem av folketrygden, ettersom dere bor og arbeider i Norge) - avtal gjerne et møte med dem og avklar deres rettigheter.

 

Lykke til!

[Himmel og hav]

Klapp på skuldra og en klem til deg!

 

Det er ikke alltid ting blir sånn man har sett for seg at det skal bli, men det betyr ikke at det ikke blir bra! Snakk med samboeren din når han kommer hjem. At han fleiper med noe, er ikke det samme som at han mener det når det er alvor.

 

Jeg krysser fingrene for at det går bra, og at du snar kan slappe av og være lykkelig gravid. Problemene med økonomi kan du tenke på siden

[Musemorbr /]

Neimen kjære deg da. Jeg forstår godt at det føles som om alt bare faller i hodet på deg nå, men jeg er sikker på at du klarer å samle tankene og se hva som er best for akkurat deg/dere. Det er veldig vanskelig å gi råd om slike ting, for de eneste som kan få frem det riktige svaret, er de det gjelder.

 

Jeg er i utgangspunktet i mot abort, spesielt når barnet er laget av to som elsker hverandre. Mitt svar til deg blir derfor preget av det.

 

Jeg har forståelse for at det er vanskelig å planlegge en fremtid når man plutselig blir tre og økonomi og logistikk ikke er der det bør være, men jeg mener uansett det er fullstendig mulig å få det hele til.

 

Jeg har vokst opp med en fattig alenemor, som studerte og slet veldig for å få det til å gå rundt. Jeg vet det er hardt, men jeg vet også at det er verdt det. Jeg manglet ikke noe, og var utrolig lykkelig, selv om jeg ikke hadde en del materelle luksusting jeg kunne ha hatt. Vi bodde smått, og spiste billig men fornuftig. Vi arvet tøy, og vi dro ikke til syden på ferie, men på telttur. Vi matet ender i parken, heller enn å dra på sirkus. Det gikk, og jeg var lykkelig. Med tiden endret økonomien seg også.

 

Om du virkelig ønsker det, kan dere også klare det. Samle tankene, og vei opp for og mot. Tenk på hva du vil og hva du behøver, og hvordan en evt abort vil påvirke deg og forholdet deres i ettertid.

 

Disse tingene er som sagt individuelle, og jeg kan ikke oppfordre til noe jeg ikke tror på og ikke kunne klart selv, men jeg dømmer heller ikke de som velger den veien.

 

Lykke til, og mange klemmer fra meg.

[Koala *g07*]

Du skal se dette går bedre enn du tror

Når det kommer til planlegging av barn, så blir man vel aldri helt klar uansett?

Dere trenger jo ikke kjøpe alt mulig heller, mye kan dere fint få tak i til en billig penge brukt, mange gir jo og bort ting de ikke lenger trenger. Samt familie pleier jo ofte gi gavedryss ved et nytt familiemedlems ankomst

 

Ta deg en prat med samboeren. Skal se dere finner en god løsning på det hele

 

Klem til deg!

[Anonym bruker]

Tack för alla era svar, det var verkligen fina ord från er alla! Ni fick mig verkligen att tänka lite klarare, tills min sambo kom hem...

Han frågade om jag var gravid och jag fick tillslut fram ett "ja..". Sedan dess har vi pratat, pratat och pratat och det han anser är att vi inte har råd.

 

Det kan jag förstå på en måte, det jag har räknat ut är; hans inkomst: 16.000 och min inkomst: 7000 en BRA månad, en dålig månad får jag bara ut ~2000. Det ger oss en inkomst på mellan 18.000 och 23.000.

Utgifterna är leie; kan väl räkna med i alla fall 12.000 (?). Sen har min sambo en skuld på 4000 i månaden. Det blir 16.000.

Utöver detta tillkommer el, mat, tv, el, busskort. En "dålig" månad har vi alltså inte ens råd att leva när vi bara är 2.

 

är det då rätt att sätta ett barn till världen när man knappt har råd att leva själva?

Jag är uppfostrad med orden att "allt ordnar sig". Jag tror att det kan göra det i det här fallet också, men min sambo säger att han inte vill ta chansen och allt går åt helvete.

Han säger att han vill ha barn, men inte just nu när det ser ut som det gör ekonomiskt för oss.

Det gör så ont för mig när han säger det för det betyder ju att han vill att jag ska göra abort, även fast han inte säger det rätt ut.

 

Abort är inget alternativ för mig, men nu när han vill att jag gör det börjar jag fundera... För samtidigt som jag inte vill göra abort känns det som att jag sviker honom om jag sätter ett barn till världen som han inte vill ha. Eller som han inte vill ha JUST NU, i alla fall... Men det är ju NU jag är gravid!

[Koala *g07*]

Vi hadde ikke noe bedre økonomi når vi ble foreldre, heller verre. Man må gjøre det beste ut av situasjonen man er i, og tenke at man kan få det bedre på sikt.

Tror uansett du vil angre om du gjør et valg ut fra hva han måtte mene. Jeg tror ikke du er enig i en abort.

Du er jo uansett ikke så langt på vei, så prøv evt å få en bedre jobb, mer jobb. Alle moner drar Og når barnet er stort nok til å begynne i barnehage så har du jo mulighet for å jobbe og tjene bedre enn nå. Det er jo først da det faktisk koster dere noe å ha dette barnet sånn satt på spissen

 

Ikke forhast deg hvertfall, og tenk på deg selv først.

[Anonym bruker]

Tack så mycket, Koala!

 

Jag tänker detsamma, att jag kommer ju få ett jobb... och vi kommer att överleva.

 

Men min sambo vill att vi ska ha det bättre ekonomiskt före vi skaffar barn. Jag förstår hans tanke, och jag är också rädd... nog mer rädd än vad han är.

 

Men jag vet att vi klarar det, det känns bara så otroligt dumt att behålla ett barn som han vill att jag tar bort

Han säger att han står vid min sida vad jag än gör (abort eller behåller det), men eftersom han vill att jag gör abort känns det så fel... som att jag förstör hans liv

[Gjest sommerfuggel i vinterland]

Hei!

Jeg forstår at han ønsker å ha bedre økonomi når dere en dag skal planlegge å bli gravide. Men nå stiller jo saken seg sånn at du allerede ér gravid, så nå må dere tenke alternative løsninger.

 

Som kvinne og mor så vet jeg hva jeg føler ang abort, graviditet, det å få barn osv, og jeg kan med hånda på hjerte si at jeg ALDRI ville latt mannen presse meg til en abort. Det er tross alt jeg som må leve med konsekvensene av valget, og da Må jeg være 100% fortrolig med det også..

 

Skaff deg et vikariat eller ny jobb, og jobb til du ser mannen med ljåen så lenge du orker. Det er jo snittlønn foreldrepenger beregnes ut ifra, og du har tid nok til å heve lønningene dine

 

Gratulerer med positiv test, skal krysse fingre og tær for deg

[Von Hertelhofen]

Jeg har bare ett råd til deg; Tenk med hjertet ditt, og ikke med hodet.

Håper det ordner seg for deg.

[najaden]

Det er muligheter for å få hjelp fra flere instanser om dere skulle ha behov for det. amathea kan fortelle om hvordan dere kan klare dere økonomisk. Snakk med dem før dere bestemmer dere.

Det order seg som regel...

[Gjest UndrendeUllteppe]

Selv om man trenger litt greier innen babyen kommer (vogn, seng i hovedsak), så koster ikke en baby så mye! Dere får vel barnetrygd, på 970 ,- mnd, og denne dekker det meste faktisk, hvis dere velger å kjøpe brukt og billig (klær på fretex osv...men man får jo også ofte så mye av familien!)

 

Hvorfor tjener dere så dårlig (unnskyld)? Hva med å bytte jobb? Ekstravakter på sykehjem drar lett inn noen tusen i måneden. Du hadde til og med fått mer i mnd om du studerte, pluss en utdannelse på kjøpet. Må dere bo i Oslo? 12 000 i leie?? Her kan dere spare penger! Hvilket lån har han som koster 4000 i mnd? Hvis det er billån, burde han bytte bilen mot babyen! Er det kredittlån eller studielån har han store muligheter til å forklare situasjonen og forhandle lavere månedskostnad. Nav kan hjelpe dere med å få i stand en avtale, det finnes et minimum man skal leve på i Norge i følge loven. Og så kan dere betale det dere har råd til på lånet. Dere finner løsninger hvis dere vil!

 

Lykke til!

Endret 20. juni 2012 av UndrendeUllteppe

[Anonym bruker]

Det är inte ett lån min sambo har, det är en skuld på inkasso (tror jag det heter). Det är de som drar 4000 från hans konto var månad, och det finns ju inte så mycket att göra åt. Vi har ingen bil, de enda utgifterna vi har är det jag nämnt ovan.

 

Vad det gäller om vi måste bo i Oslo frågar jag; Ja, var ska vi ellers bo? Och var finner man lägenheter som är billigare? Alla jag ser på finn.no är i samma pris som vi leier nu.

 

Det är lätt att säga att man "skaffar sig bara ett jobb". Men jag har försökt i 1,5 år nu och jag kan ju inte säga att jag kommit långt.

Det är inte lätt när man inte har några kontakter eller någon som kan rekommendera en...

Och senare när magen kommer synas... det kommer inte att gå som en dans, dessvärre.

[Niccoline *savner_kulemage*]

-Angående billigere bolig, tenk utenfor Oslo. Da synker leien med mange tusenlapper i måneden med en gang. Bra plasser å leie er f.eks Ski-området, Nesodden, Lysaker, Moss, Lørenskog..

-Om jeg skal si det så er det veldig luksus å bo så og si midt i Oslo-gryta.

Kollektivtrafikken er også veldig godt tilrettelagt for pendlere, og f.eks fra Ski går det tog inn til Oslo som under 30 minutter.

Jeg tror dere kommer til å klare dette sammens, bare du ikke lar deg presse. Husk at det er NÅ du er gravid. Det er ikke garantert at du blir gravid igjen en annen gang.

 

[Niccoline *savner_kulemage*]

Ps: angående jobb, jeg jobber i Iss, (kan ikke ansette, he he) og de trenger folk HELE tiden! Bare å slenge inn en søknad. Får du f.eks en 80% stilling der har du ca 14.000 etter skatt.

Liknende selskaper trenger også folk hele tiden.

 

Lykke til kjære deg, det er håp

[Anonym bruker]

Lss eller iss? Känner mig väldigt lost nu.. haha!

Kan du länka någon hemsida?

[Niccoline *savner_kulemage*]

Unnskyld så ubetenksomt meg.

Det er iss som med i ja

Her er link

 

http://www.no.issworld.com/Pages/Frontpage.aspx

[Anonym bruker]

Tack så mycket #17, jag ska genast kolla upp det!

 

Och ett stort TACK till er alla andra också, ska ringa amathea imorgon! Jag kan inte med ord uttrycka mitt tack tillräckligt, alla era svar har varit helt underbara och stöttande.

 

En stor KLEM till er alla! <3

[Anonym bruker]

Om du egner deg til det, så ta kontakt med alle barnehagene i nærheten av der du bor, og meld deg som ringevikar. Du kan også ta kontakt med bydelen. Det er stadig behov for vikarer i barnehager, så på den måten kan du kanskje øke inntekten din betraktelig. Det samme er tilfelle i en del boliger for utviklingshemmede.

 

Om dere, som andre har nevnt, flytter dere ut av Oslo, så er også leie for leiligheter mye rimeligere.

[Anonym bruker]

Nå mener jeg ikke å være frekk, men kanskje sambo har et poeng?

 

Jeg, personlig, synes ikke man bør sette et barn til verden hvis man ikke kan ha råd til det. økonomien bør være i orden og stabil.

 

Du virker veldig oppegående til å være 21 Du kommer nok frem til det beste valget for deg og dere, uansett hva det måtte bli

Du kjenner dere best.

[Gjest UndrendeUllteppe]

Hadde man skulle planlagt et barn, kunne man gjerne tatt litt hensyn til økonomi eller andre praktiske faktorer. Men det passer sjelden 100% å få barn, det er alltid et eller annet som burde vært bedre først. Hvis man da i tillegg allerede er blitt gravid, er det kanskje like greit å gjøre det beste ut av det. Vi lever i Norge, ikke Romania (og selv der produserer og oppfostrer de barn over en lav sko).

[Musemorbr /]

Det blir mer og mer tydelig at du faktisk ønsker dette barnet, når det faktisk er i magen din, selv om det ikke var planlagt. Om det er tilfellet må du for all del ikke la deg presse til abort. Om du skulle velge abort, må det være helt og fullt din avgjørelse, og tatt på grunnlag av hva du ønsker for deg selv og ikke bare for samboer. Som nevnt av noen før, er det ikke alle som er så heldig å få flere barn. Men om du skulle få en i fremtiden, kan gleden være blandet med sorg over storebror/søster som kunne ha vært. Tanken på om de ville ha delt trekk, som samme herlige smil eller glade øyne, vil komme. Det å velge bort et barn kan bli en større belastning psykisk enn det fysisk og økonomisk vil være å beholde.

 

Det er lettere å forbedre økonomi og bosituasjon, enn det er å få det bra igjen om du skulle føle at du har tatt helt feil valg etter en abort.

 

Om samboeren din har det minste kjærlighet for deg, vil han nok forstå når han bare får ta det inn over seg. Menn trenger ofte litt tid. Babyen er tross alt ikke inni deres kropp. Han kan være i tvil nå, fordi han har låst seg i en økonomisk tankegang, og ikke klarer kjenne på følelsene sine. Likevel er sjansen størst for at han en dag kommer til å være utrolig takknemlig for at han fikk bli far.

 

Uansett hva du gjør, må det være noe du gjør for deg selv. Jeg kan ikke understreke nok hvor viktig det er.

 

Har du noen å snakke skikkelig med? Nå er det jo mange fra forumet som bor i oslo. Mange veldig gode mennesker. Jeg er helt sikker på at det er flere som kunne tenke seg å hjelpe deg både med å få snakke ut, og kanskje også arve babytøy om det trenges. Eller gi trøst? Hadde jeg bodd i riktig landsdel skulle jeg invitert deg på et glass brus og en god samtale.

[Anonym bruker]

#20, Klart att min sambo har en poäng. Det är därför jag tog upp det här till diskussion från första början! Hade det inte varit något problem hade jag ju inte skrivit...

 

#22, Tack, du får mig att gråta gång på gång... <3

Vad det gäller att ha någon att prata med så nej, det har jag nog inte. Det är det som gör mig extra rädd och jag känner mig så liten på ett sätt som jag aldrig känt förut.

Sambon kan jag prata med, men jag tror att han fortfarande är i chock, precis som jag är. Det slutar bara med att vi höjer rösten och jag blir ledsen och upprörd och det känns som han blir besviken mest.

 

Nu har jag i alla fall bokat time på Amathea, ska dit på måndag. Då kommer jag vara i 5+5... Kan fortfarande inte förstå det. Jag känner mig inte gravid. I morse mådde jag illa men det har nog ingenting med graviditeten att göra, utan att jag är så bekymrad över allt som händer. Fick inte många timmars sömn inatt heller...

 

Allt är bara ofattbart och jag ville ju att när detta skulle ske skulle min sambo bli lycklig över beskedet, och JAG skulle vara det också.

[Musemorbr /]

Lykken kommer snikende, om du tillater den det. Sjokket må bare legge seg først. Jeg håper og tror samboeren din klarer å se på dette på en annen måte. Han er nok bare vettskremt over en situasjon som han oppfatter som usikker og skummel. Godt at du har ordnet deg med samtaletime. Kanskje du får samlet tankene bedre, og at det blir lettere å snakke med samboeren din etterpå.

 

Kanskje kan du ta notater? Både over dine egne følelser og tanker, informasjon du får fra den timen, og ideer til løsning og forbedring av bosituasjon og økonomi. Kanskje også notere håp og drømmer for fremtiden, og også bekymringer.

Du må gjerne fortsette å skrive i denne tråden, så skal jeg og sikkert flere andre fortsette med å (om ikke annet) støtte deg skriftlig. Sånnsett er du aldri alene. Det er alltid noen å snakke med. Barnevognsmafiaen er her for deg.

[Anonym bruker]

Ja, sambon följer med mig till Amathea, glömde skriva det!

Han vet inte om det än bara, han vaknar om fem minuter...

 

Jag kommer självklart fortsätta skriva här.

Just nu går mina tankebanor bara hur jag ska göra imorgon när det är midsommarfirande för oss svenskar, haha! Jag och sambon ska på middag hos min svigermor och hennes ex. Jag kommer alltså varken kunna dricka alkohol eller röka... som jag pleier å göra.. Får väl finna ut en lösning.