Må bare dele dette!

[freebird]

Fikk dette diktet etter at jeg fikk snuppa, det traff meg rett i hjertet! Det er skrevet av Harriet Lövenhjelm, håper jeg har skrevet riktig, ikke vant til å skrive på svensk... )

 

 

Är det du, är det du, allra käraste barn,

som har kommit till sist ändå.

Om du kunde begripa, vad jag har längtat,

men det kan du visst aldrig forstå.

Tänk at du skulle komma till sist

det vågade jag väl knappast tro,

fast det var då min enda beständiga dröm,

som aldrig kom til ro.

 

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.

Får jag krama dig sakta ett slag?

Jag vill känna, att du är mig nära,

jag vill höra dina andetag.

Tänk, vad allting konstigt och krångligt

med ens blivit lätt att forstå.

Hjärtans allra käraste lille barn,

så väl att du kom ändå.

[Januarjubel!]

Ja det er sånn det føles:)

Dessuten blir alt så vakkert på svensk!