Jeg har blitt helt vill.

[JuleMette-OverBekkenEtterGrøt]

Jeg sipper og hyler og skriker og kaster ting i veggen så glass-spruten står. Så griner jeg, og griner og griner. Hva skal jeg gjøre a? Samboern min er livredd for meg, og for å være ærlig er jeg ganske redd meg selv også. Det tar helt av her, og det flere ganger i uka. Jeg er bare i min femtende uke nå, så jeg er skikkelig bekymra for resten av svangerskapet.

[linneagudmundson]

 

hej Simsala!

 

jag var likadan. borde ha spärrats in. det värsta var nog ändå att jag och pappaen inte kände varandra mer än sedan en dryg månad tillbaka så det var svårt för honom att fatta att det var hormoner och inte bara jag som var schizofren. det har han nog fortfarande inte gjort:) har termin i december... min förslag är att du ska leta upp massa fakta om hormoner och visa honom att det är normalt, för det blir ju så j-la jobbigt om man Dessutom ska springa runt och känna sig sinnessjuk, eller få höra att man är det:(

för en vän till mig blev det bättre i mitten av svangerskapet, och för mig i 3 trimester. då slutade jag vara så förbannat arg och bara grät istället, vilket trots allt var lättare för samboen.

det kommer ju gå över... och försök glädja er LIte åt att ni iallafall kan se tydligt att det är hormonerna det beror på, eftersom ni båda vet hur du var innan.

lycka till:)

 

 

[JuleMette-OverBekkenEtterGrøt]

Huff ja, priser meg lykkelig for at han kjente meg fra før av, og har rukket å bli skikkelig glad i meg før jeg forvandlet meg til dette monsteret jeg er nå, hvis ikke hadde det nok vært kroken på døre for min del... hehe:) men selvom han forstår at det er hormonene som rår når han reflekterer det i ettertid, men han har litt vanskelig for å fatte det og ikke bli hissig og kranglete tilbake når det pågår, og når han blir hissig tilbake er jo ihvertfall helvete løs...

 

Gleder meg villt til dette roer seg, godt å høre at det er bedre med deg, den grininga er tross alt bedre for verden rundt og for forholdet. Selv om den er jævlig nok den. Utrolig at alt kan føles så utrolig svart selvom man vet at det egentlig bare er hormoner. Følelsene er der jo like fullt og virker like reelle der og da allikevel.

 

Det er ikke lett, men vi får prøve å trøste oss med at det tross alt går over, og håpe at kjærestene holder ut resten av tiden...

 

 

Lykke til du også! Håper alt blir bra, og at du snart får vist din kjære ditt egentlige jeg:)