Vad hade du gjort, om du hade en fadder till ditt barn...

[Mamma till 2 barn]

som själv får ett barn? hade det inte vart mest naturligt då att den personen ber dig om att vara fadder till det barnet? En av mina bästa väninnor, är fadder till min son. Innan jag själv fick barn, har vi rest, festat o gått igenom mycket tillsammans, både på gott o ont. Men som fadder, har hon sveket meg, tycket jag. eller så är det kanske så att vi två, har olika uppfattningar om vad en fadder skal/bör göra eller vilken rolle en fadder bör ha. För hennes del så tror jag mest att det ska vara en person som hon tycker om. För mig är det nåt väldigt stort. De personerna som jag har valt till att vara fadder åt mina barn, är personer som jag hoppades på kunna ta hand om mina barn, om det skulle vara så att jag fex dog. Eller så är det personer som jag trodde skulle finnas här för mina barn, dvs att faddern har lust att se mina barn relativt ofta. Inte bara 1 gång i halvåret. Jag vill gärna att barnen skal lära känna sina faddere(gudmor/gudfar på svenska) o känna tillit till dem. Men så är det inte med min väninna iallfall. Hon har aldrig tid. Hun tänker bara eller ofta på sig og sitt, som hon egentligen alltid har gjort. Jag har kanske bara inte sett det eller velat se det innan jag själv skaffade barn.

 

en annan väninna väldigt god väninna, som är fadder til min dotter, är super bra. Hon ringer ofta till dem o kommer ofta o besöker barnen eller så inviterar hon hem oss/barnen till sig. så skal det vara, tycker jag iallfall. hon förgudar barnen o det känner dem väldigt gott. det märker jag på sättet de närmar sig henne. Det handlar inte om att köpa presenter, utan att vara "där" (til stede) för barnen. Hade jag kunnat, så hade jag "bytt bort" den ena fadderen, tror jag.......

 

Vad menar du?????

[Attpåklatten :-)™]

For oss har ikke det vært naturlig å spørre foreldrene til de barna vi er faddere til, om de skal være faddere til barna her i huset. Av ulike årsaker egentlig, men har ikke følt det naturlig og er vel kanskje glad for det etter som årene har gått. Har stort sett nær familie som faddere da det har føltes mer naturlig for oss. Ser også i løpet av de 18 år jeg har vært mamma selv at venner kan komme og gå, mens familien har man en naturlig binding til. Men til siste barnet her i huset har vi i tillegg til familie faktisk også et vennepar. Men, tror ingen av oss forventer veldig tett oppfølging, men heller at det skal være en slags trygg havn om vesla skulle trenge det. Må også innrømme at jeg er fadder til barn jeg nesten aldri ser, og synes vel det er litt underlig at jeg har blitt spurt av noen av disse foreldrene.....burde kanskje takket nei, men ønsker jo ikke å såre noen heller.

[♥Snulder]

Vi har stort sett valgt familie som faddere til ungene. Mest naturlig for oss. Jeg er også fadder til min brors barn. Har vel egentlig aldri tenkt så nøye på dette med oppfølging av faddere/fadderbarn... må innrømme at ungene er døpt først og fremst fordi det er en hyggelig tradisjon.

[Urtete]

Vi har også stort sett familie som faddere til våre barn. Vi tenkte også litt på at venner kan komme og gå, mens familien (stort sett) er stabil.

 

Jeg har ikke hatt noen spesielle forventninger til fadderne, og det er vel egentlig ingen av dem som gjør noe spesielt for fadderbarna sine heller.... (i forhold til de andre barna i familien, mener jeg...). Sånn er det liksom bare, og jeg klandrer ingen for det...

 

 

Relasjoner til andre er en toveis "greie", og ikke noe jeg føler jeg kan "kreve" av noen i kraft av at de har tittelen fadder...

 

 

 

[Gummelillan]

Kun min eldste er døpt, men da valgte vi nettopp slik som deg noen som vi ønsket skulel bety noe for barnet og være der for det. Vi har heldigvis lyktes med det og samtlige faddere følger opp mesterlig. En av mine beste venninner som er fadder er jeg også fadder på hennes eldste som er akkurat like gammel og ungene tror nesten vi alle er i slekt.

 

Imidlertid har også jeg påtatt meg fadderoppdrag hvor jeg ikke har stilt opp i samme grad. Dette har vært overfor folk hvor jeg kanskje har vært for feig til å si nei. Der blir det gave til jul og bursdag, men fint lite kontakt ellers...

[Reveenka]

Siden vi har lite familie, var det rett og slett ikke "nok" faddere å ta av, så alle våre barn har en eller to faddere utenfra i tillegg. Krever ingenting, men som Urtete sier så er jo relasjoner en toveisgreie, så vi ser på det som et fellesansvar.

Men jeg har en fadder jeg også, som jeg i ettertid skulle ønske jeg ikke hadde bedt - men hun er forsåvidt en del av familien, så jeg får heller bare avskrive det på tapskontoen...

[mamma søker barn-har fått 2]

Vi har også valgt familie til faddere, av den enkle grunn at man blir ikke så lett kvitt familie.

 

Vi er faddere til noen av barna til våre søsken og de er faddere til våre barn.

 

Guttene våre har altså 2 tanter og 2 onkler hver som faddere,

men de gjør selvsagt ikke noe forskjell på de barna de er faddere for og de som de ikke er faddere for.

 

Nå er vi de siste i familien som har fått barn, men jeg ville aldri følt at de som var faddere til mine, måtte ha meg som fadder til sine.