noen som vil dele sitt merkeligste humør "utbrudd"?? =)

[v.n.2]

samboeren hadde vært på kjøkkenet og laget seg kvelds. da han kom inn i stuen la han fra seg fatet med to brødskiver på bordet. jeg tenkte at det der så veldig godt ut, og ville smake en bit. så jeg tok den ene skiva jeg, og skulle til å ta meg et tygg. og da snappet han skiva rett ut av hendene mine, og såg spøkefullt på meg. før han fikk sagt at han bare tulla så begynnte lille meg å grine og tute som en liten unge. var rett og slett skikkelig fornærma!!!! hehe!! grein sikkert i et kvarter og nektet å snakke med han..... stakkart lille kjæretsen min var jo helt fortvila, kjønnte ikke noe.!

 

merkelig hva de såkalte hormonene kan gjøre =)

[mamo82 *2 jenter*]

var en dag jeg var litt sliten og sånn. Vi satt i stua, også ser sambo på meg og sier han er glad i meg. Her setter jeg i storbæljinga og greier ikke stanse det heller. Stakkars kjæresten ble helt forvirra med det samme, og skjønte jo selvfølgelig ikke hva han hadde "gjort galt".. hehe.. bra han er forståelsesfull ovenfor hormonene mine!

[Anonym bruker]

Blir gal av å være så humørsyk...

Får sann fæle tanker i hodet mitt til tider. Tror at ingen er glad i meg, strekker ikke til med noe av det jeg skal gjøre...Samboer er på sjøen, og jeg savner han noe forferdelig...huff...

[beatepeate]

hehe.. ikke den eneste.

her om dagen holdt gubben på å meislet i kjelleren, og plutselig så bare klikka det helt for meg. måtte bare ha det helt stille, uansett hva det var som skulle til, om ikke annet for å høre meg selv tenke.

så jeg sprang (haha.. uke 36) ned alle trappene fra loftet, reiv opp døra til rommet der han holdt på å pusset opp, flekket av ham hørselvernet og brølte: om du ikke slutter opp, så river jeg av deg hodet !!!!

..han står der bare litt forfjamset,før han får igjen fatningen, også ser han på med med de største valpeøynene i verden og sier.. jammen, du skal vel ikke gjøre ungene våre pappaløse ? ..hehe.. og der setter tuta igang, og jeg griner som bare juling, uten å klare å stoppe, og han holder på å le seg ihjel .

en -null til pappa

 

[Gjest]

Uka før jeg fant ut at jeg var gravid, skulle min kjære kjøpe spekemat til lørdagslunsjen. Jeg laget eggerøre, fant frem potetsalaten og gledet meg. Plutselig ser jeg at han har kjøpt FEIL spekepølser - nemmelig svartpølse, mårr og sånn salamigreier... jeg strigrein hele lunsjen og spiste brødskive med hvitost!!!! Jeg trodde også at han hadde gjort det på gjørs - så han fikk i etterkant en lang tirade om at når vi nå har bodd sammen i 8 år - er han programforpliktet til å vite hvilke pølser jeg liker - ellers er han ikke glad i meg. ( gjett om jeg var glad da jeg fant en logisk forklaring på mitt utbrudd...)

 

[Anonym bruker]

Kjæresten min skulle overraske meg med og grille i hagen.

Jeg liker ikke så mye kjøtt så jeg spiser som regel kun pølse med brød.

 

Av en eller annen grunn begynnte jeg bare og stor grine mens jeg sa: jeg vil ikke ha grilla pølse!! Jeg gråt så hardt at men skulle tro det hadde skjedd en tragedie!!

 

Hormoner altså..han bare lo da,og kyssa meg!

[Anonym bruker]

dagen før jeg fant ut jeg var gravid var det idol finale, har ikke følgt med på idol i år, men vi satt nå å så på denne finalen, å når de leste opp vinneren begynte jeg å storskrike, tårene rant og satt der og hikstet til hele programet var over.. syntes så synd på alle de som ikke vant.. min kjære skjønte ingenting, gjorde egentlig ikke jeg heller..

[Serenity Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ]

vi var på bilka i danmark, og hadde handlet og kost oss masse med hans familie. så skulle vi sette oss ned på en benk, men samboeren min insisterte på å få sitte, så jeg måtte stå. (men broren hans reiste seg så jeg skulle få sitte pga bekkenet) så der satt vi da og pratet om alt vi hadde kjøpt, og så begynte jeg å strigrine!!! grein i sikkert et kvarter og var helt utrøstelig, uten helt å vite hvorfor jeg var så lei meg.

 

en annen gang var vi ute og kjørte i byn, og hadde det kjempemoro. vi dreiv og tøyset, så vi lo til slutt så vi hikstet etter pusten, og da slo det helt om for meg! jeg begynte helt plutselig å grine, og klarte heller ikke å slutte. heldigvis har jeg en veldig forståelsesfull familie som ikke spør så mye, og heller bare lar meg bli trøstet av samboeren til jeg har roet meg. men jeg tror ikke det er så lett for de elskede mennene våre, for når ikke vi kan svare på hvorfor, så kan ikke de hjelpe heller. godt det snart er over, og jeg kan være "bare meg" igjen.

 

blir så forferdelig grinete og lei meg når alle hele tiden lurer på hvordan jeg har det, og vil ta på magen. jeg vet ikke hvorfor, men jeg liker ikke at noen andre enn samboeren min tar på meg. det er nesten så jeg begynner å grine hvis noen stryker over magen, og spør om han sparker. jeg er så lei disse hormonene, for de gjør meg helt tussete med alle disse sure følelsene. noen andre som også hater all kosingen på magen? jeg føler meg som allemannseie her om dagene.

[-Helen-]

jeg var på besøk ho foreldrene mine og vi satt forann tvn og slakket oss. plutselig kom det en liten fis fra meg...hehe....først lo vi alle, også plutselig syntes ikke jeg det var morsomt lenger og grein i en halvtime!!! er det mulig, hehe

[Scorpiogi]

gjett om! Er et omreisende sirkus jeg... :-)

Hadde mitt særeste utbrudd grunnet den klassiske "Hva skal jeg ha på meg???". Hans mormor fyllte 90 år og feiringa skulle foregå ute i en hage. Jeg var 8 mnd på vei, det var juni og ikke sol. Da hadde jeg selvfølgelig ikke noe klær som passet og som var varme nok så jeg klikka mongo, og lå tilslutt på golvet på vaskerommet, splitternaken, med alle hans ytterjakker over meg og storbæljet! Det kulminerte da han måtte forklare for sin 5 år gamle sønn, som så ut som et spørsmålstegn, at "Nina er litt lei seg hun, for hun har ikke noe å ha på seg...."

[kokosyklus]

Å kjære vene!!

 

Jeg ler meg helt fordervet her... det er det morsomste jeg har hørt! Virkelig ikke stygt ment altså.. jeg har bildet i hodet og ler og ler så tårene triller...

Å Herregud.. dette må jeg lese en gang til..

Å. ha ha ha! Hvorfor alle jakkene?

Takk, lenge ellom hver gang jeg ler så godt!! Stygt å le av deg altså, håper du og kan le litt nå..

[Scorpiogi]

hihi, selvfølgelig! veldig morsomt nå i ettertid.. :-)

[Den drygaste]

faktisk akkyrat nå har jeg det verste utbruddet hittil...er så forbanna på sambo at jeg sitter og strigråter! han er sur for et eller annet men aner ikke hva...han bare er skikkelig sur! og når han sendte meg melding fra stuen for å si ay det var mat til meg hvis jeg hadde lyst på ble det rett og slett for mye! alvorlig talt!!!

 

[Grigri m/3 gutter]

Sendte melding = SMS???

[linneagudmundson]

 

ja hjälp...

 

skrattar länge åt många av inläggen här. underbar idé fröken lykkelig!

 

Min familj hade tänkt åka till sicilien en vecka i höst och jag och sambon hade inte känt varann så länge innan jag blev gravid (en månad, eh:) min mamma ringde iallafall och frågade om han ville följa med och på kvällen lurte han på varför inte jag hade frågat honom själv. vi satt och åt och jag hade inget bra svar och blev så arg som jag aldrig har blivit och började skrika på balkongen att han var en jävla idiot och han blev arg och chockad såklart och sa åt att mig att för guds skull hålla k-ften. Då klickade jag och kastade gaffeln rakt mot honom. som tur var fick han upp handen som skydd och när jag såg blodet sippra fram sprang jag in i sovrummet och storgrinade i en

halvtimme och tyckte att allt var så sorgligt.

 

nu, en och en halv månad senare, har han fyra prickar på ovansidan

handen och jag skäms varje gång jag ser dem.

 

för två veckor sen tyckte han att "vi kanske skulle städa". jag hade både dammsugit och diskat och plockat upp både här och var, så jag blev helt vill och skrek att han skulle dra åt helvete och skaffa en annan tjej som städade så att det dög åt honom. han blev ledsen och arg och fattade ingenting och sa att jag var syk i hode. då sparkade jag ner honom från soffan och när han försökte hålla i mig fortsatte jag att skrika och sparka allt jag kunde tills han lyckades hålla fast mig. hans mammas porslin gick sönder i golvet och när han släppt mig sprang jag och låste in mig på toaletten och storgrinade i en time tills han låste upp och tröstade mig.

 

sånt här är ju egentligen bara hemskt och sorgligt. det enda som är lite kul är när jag blir sammanbiten arg och ledsen om han rör min mat. det verkar ju vara det enda återkommande bland gravida. det måste vara en djup instinkt, att ingen får ta maten som ska till en bebis, tror ni inte? tårarna börjar strömma direkt om han inte erbjuder mig först eller om han hämtar nåt att dricka och inte tar med åt mig. en blandning mellan bortskämd diva och barnslig häxa. jag försöker ju att inte visa det, jag skäms ju som grinar så för ingenting. det är bara när jag blir arg som det går så fort att jag inte ens hinner reagera själv förrän jag är helt galen. sen blir jag livrädd att han ska lämna mig... vi får väl se.

 

bland inläggen skrattade jag mest åt helens lilla fis. så jävla gulligt!

L.