min mor gör mig gal

[Anonym bruker]

kan ju gott säga att hon inte var den bästa under min uppväxt och om vi nu hamnar i en disskution så säger hon bara lilla gumman du mår inte så bra du, helt naturligt att du är bekymrad för att vara en dålig mor och tar ut det på mig.. Aaaaaahh blir så arg för jag har alltid lovat mig själv att jag ska vara så mycket bättre än vad hon har varit och att min dotter aldrig ska uppleva det jag har gjort och blir så sårad och förbannand när hon hackar ner på mig.

 

Jag vet att jag är en bra mamma, min dotter är trygg och lycklig, vi har ett fint liv och jag behöver eg. inte hennes erkännade på detta men samtidigt så gör det ont...

[Gjest sug lut]

Det er alltid de nærmeste som kan såre mest. Du prøver sikkert å heve deg over det og alt det der, men klart hun sårer, uansett hvor urettferdig det er, siden hun er den som mer enn noen burde tro på deg og se at du er et bra foreldre-emne (om jeg tar ditt ord for det). Problemet er jo at man faktisk behøver sine foreldres anerkjennelse - man klarer å leve uten, men man er alltid klar over at noe mangler, det vil alltid være et savn. Men som du sier - du vet hva du ikke skal gjøre med dine barn - det er jo også en styrke.