Anonym bruker Skrevet 3. november 2010 #1 Skrevet 3. november 2010 I ett år har jag väntat förtvivlat- men det värsta är att det känner inte min sambo. Jag har under detta året gått och tyckt synd om han för att han får så mycket press på sig utåt sett, men i det sista har jag verkligen blivit deppig över detta och gör det man inte ska - tycker synd om mig själv. på 3 veckor har 2 nära väninnor av mig berättat att de är gravida.. det svider. Hur barnsligt det än är så gör det så... Känns som om man blir förbi kör av en bil med 1000 hästkrafter medans man själv sitter i en traktor med trasig motor....
Anonym bruker Skrevet 3. desember 2010 #2 Skrevet 3. desember 2010 Kan nästan inte tro att jag skriver detta. Men efter LÅNG vänte tid...många diskutioner så har min sambo bestämt sig för att han vill ha nr 2. Gud jag är både nervös för att han ska ombestämma sig, rädd för graviditeten och tja otroligt lycklig! Så idag var det med glädje jag var på apoteket och köpte folsyra och graviditets test - nu är det bara att sätta igång. Så till er andra, ha tålamod, lyssna verkligen på eran partner(några gånger tänker vi som om vi är på olika planeter) ge varandra spelrum för tänkning oavsett hur svårt det är... Ge det en riktig chans.. så kanske det går.! Lycka till!! Lycklig
Anbefalte innlegg
Opprett en konto eller logg inn for å kommentere
Du må være et medlem for å kunne skrive en kommentar
Opprett konto
Det er enkelt å melde seg inn for å starte en ny konto!
Start en kontoLogg inn
Har du allerede en konto? Logg inn her.
Logg inn nå