Ønsker meg en til,mann ikke klar(Usikker på om han blir klar)

[Anonym bruker]

Hei.

Jeg har en liten en på 18 mnd,er ferdig utdannet og har stabil jobb og bolig.

Nå har ønsket om en til dukket opp.Jeg ønsker meg sånn søsken for den lille jeg allerede har.Ikke at vi begynner prøve i kveld liksom men om 1-2 mnd.Men mannen er ikke klar Og han er usikker på om ha blir klar igjen Hva gjør jeg?Mitt største ønske er å få barn med han og få søske til min lille.

Er så skuffet og lei meg.

 

[Anonym bruker]

Hej,

 

Det hjälper nog inte med att höra, men sitter precis i samma sits här.

Vi har pratat väldigt få gånger om Nr2, men han blir pressad från alla håll och kanter. För ca 1,5 vecka sedan fick vi äntligen pratat om något som jag väntat över 1 år på. Det sista jag vill är att pressa honom. Då visar det sig att han har många konstiga tankar om varför han själv inte önskar. Men mest av allt tror jag är att han trodde seriöst att jag skulle gått ifrån honom om han sa att han inte ville ha en Nr2. Med det presset kan det ju inte bli annat än nej.

Jag sa till honom här om kvällen att: Få ett barn till betyder oerhört mycket för mig, jag tänker på det hela tiden och det brinner i mig. Men du betyder mest. Det är DIG jag vill ha barn med ingen annan. Hade aldrig lämnat dig för den årsaken. Då rasade tårarna på honom..

Så nu har han lovat att att tänka över detta på ett mer possitivt sätt..(hur nu det ska gå för han blir otroligt irriterad när någon frågar honom).. jag vill inte pressa alls men går här och tänker och väntar.

Det kommer krossa mitt hjärta om han säger nej, vet inte helt hur jag ska komma över det...

[Anonym bruker]

Dette var "bra" å høre! Jeg er i samme situasjon som dere, tror jeg.

Nr 1 trodde jeg vi begge var klare for, men han har definert det som et "uhell" ved en anledning, selv om han er enig i at vi har en nydelig datter. Jeg vil gjerne ha flere, og helst før jeg blir veldig mye eldre - synes jeg er gammel nok allerede, og i mine planer lå tre barn på denne tiden ;o) Men sånn er det å være to - det er jo ikke mulig å tvinge ham heller.

Ingen argumentasjon fra min side ser ut til å ha den minste effekt. Han er IKKE klar for en til pga sin egen situasjon; jobb, familieproblemer på hans side mm (men det hadde nok vært fint med en til en gang, ja). Blir litt provosert siden det faktisk er meg som stiller kroppen til rådighet for et ev nytt barn..

Har lurt på om jeg rett og slett skal proklamere at nå har jeg bestemt oss?

[Anonym bruker]

Tänker på det när jag vaknar, går på toa, borstar tänderna, går till bussen, sitter på bussen, på jobbet, i lunchen, på väg hem från jobb blabla bla jag behöver jag säga mer. Men inte ett ord har jag nämnt sedan 16 dagar sedan vi diskuterade det. Det är så in i helvetes svårt. Jag är ledsen, rädd, och förtvivlad över att han efter att han nu ska tänka igenom detta på ett possitivt sätt(när han nu är färdig med det för just nu vågar jag inte fråga för jag är rädd jag masar för mycket) och sen komma och säga nej nu har jag bestämt mig, det blir inget. Jag tycker synd om honom för det måste vara otroligt mycket press på honom. Men fan heller det känns som om min rätt är tagit från mig - känner mig tom.. Idag är ingen bra dag, dessvärre. Ska lägga mig tidigt för att se om imorgon blir en bättre dag.

Lever som på nålar men det ska inte visas.. Det enda possitiva som kommit ut av detta är att vi kommit närmare varandra. Visar mer kärlek till varandra. Phu nej nu är det natta, ska pröva stänga av denna tänke maskinen

 

Natta