Utseendet - Så viktigt är det!! ... eller?

[Elviras mamma]

Jag vill bara först säga att detta inte är något jag skriver för att skryta av mig själv. Jag är starkt preget av jantelagen men måste lägga den till side en liten stund nu.

 

Jag är i v. 32 just nu och det är min första graviditet. Jag har haft den trevliga oturen att mitt svangerskap har gett mig EN MILJARD kviser i ansiktet, på ryggen och bröstet. Jag har sedan jag blev gravid varje dag intalat mig själv att "imorgon blir det bättre". Det har nu gått 8 månader och det är värre än någonsin! Detta har fått mig att må så dåligt att hela min vardag och mitt liv preges av detta. Jag kan inte ens njuta min graviditet pga detta. Det har fått mig att fundera över hur mycket utseendet egentligen betyder.

 

Nu kommer den lite jobbiga biten...

Under alla mina kviser ser jag riktigt bra ut. Jag har alltid (sedan tonåren) varit ansedd som en av de snyggaste på skolan, nästan haft besvär på krogen för så många killar prövar sig på mig, mina pojkvänner får höra hur snygg dame de fått osv. Jag är född med ett, efter dagens ideal, fördelaktigt utseende utan att behöva anstränga mig eller träna osv. Rett og slett har jag inte behövt tänka så mycket över det för det är ju bara sånn jag av naturen ser ut. Jag har aldrig brytt mig om hur andra ser ut eller snackat skit om andra damer för att känna mig bättre själv (detta har många gjort om mig och det är fruktansvärt trist. Damer kan vara så hemska mot varandra).

MEEEEEEN... Nu i min kvisekrise känner jag mig helt nedslagen i mitt självförtroende och helt plötsligt ser jag pene damer överallt och jag känner hemska ting som missunnelse, sjalusi och SYND på mig själv! Jag trodde verkligen inte att utseendet spelade så stor roll för mig. Betyder detta att jag hela tiden gått omkring och kännt mig som världens deiligste dame och ingen kan konkurrera med mig??? Jag blir seriöst skremt av mig själv för att jag tänker på detta så mycket.

 

De flesta damer bryr sig väl om hur de ser ut och kanske sminkar sig litt eller åtminstone ser sig i spegeln innan de går ut. Men jag är idag helt besatt! Jag spenderar TIMMAR på badet och är varje minut medveten om att folk ser på mig och tycker att jag är ful och äcklig.

Har jag blivit helt paranoid eller finns det någon här inne som känner eller har känt sig som jag gör nu?

 

Jag är tacksam för alla typer svar bara de är ärliga.

[1+1=3<3]

Dette at du har fått disse kvisene kan være Det beste som var hendt deg! For dette kan få deg til og innse at utseende ikke betyr alt.

Jeg var ikke akkurat som deg, jeg har alltid hatt litt dårlig selvtillit. Men jeg hadde en kropp som alle vil ha og jeg tenkte aldri over det, for det var sånn jeg var. Jeg spiste det jeg ville uten og legge på meg. Jeg har også blitt plaga av andre jenter pga sjalusi.

Men for et par år siden sluttet jeg og røyke og gikk opp ca 10 kg.

Dette gjorde at jeg blei forferdelig misfornøyd med meg selv. Og jeg gikk rundt og så på meg selv som stor og stygg, mens jeg var misunnelig på alle andre.. Nå har jeg gått ned nesten alle de 10 kg.

Men gått litt opp igjen pga graviditeten. Men det gjør meg selvfølgelig ingenting. Har bare lagt på meg på magen. Jeg er ganske fornøyd med hvordan jeg ser ut. Men tenker litt mer på den dag idag, at det er ikke sikkert det varer evig. Og jeg setter mer pris på ting. Faktisk.

Kvisene dine vil en dag gå bort. Og du kan gå tilbake til ditt gamle jeg.

Men du vil sikkert tenke annerledes. Og det er Sundt tror jeg!

Ikke bekymre deg sånn for hvordan du ser ut. Du trenger ikke imponere alle.! Prøv og la være og tenk på deg selv og tenk på den lille som vokser i magen din. Kos deg!