Det er i ferd med å rakne pga svigers..

[Anonym bruker]

Har et særdeles anspent forhold til svigerfamilien, de har bare bestemt seg for å ikke like meg og da blir alt jeg gjør galt. Sambo klarer ikke å ta igjen i den graden som er ønskelig, de overkjører han fullstendig.

Nå er det i ferd med å rakne mellom oss. Jeg klarer ikke mer av den belastningen dette er.. Hva skal vi gjøre?

[Anonym bruker]

Familiemøte?

[Anonym bruker]

kjenner meg igjen i denne situasjonen.... Først: Skjønner samboeren din at svigerfamilien behandler deg dårlig?

[Anonym bruker]

Ja, han ser det. Men om han innser det er vel en annen ting. Jeg snakker med han, og etter han har snakket med familien sin ser han det ikke lenger. Og sånn går det. Frem og tilbake. Vi snakker så mye om dette oss i mellom også, snart det eneste vi snakker om. Jeg er i ferd med å bli ille paranoid pga dette. Og innimellom føles det nesten som de forfølger meg for å finne noe å "ta" meg på.

[Anonym bruker]

Först och främst måste din sambo inse vad problemet är och sen måste ni stå som enad front mot dem. Han måste alltid stå vid din sida. Det är enda sättet!

För oss blev det som så att vi inte har pratat med svärmor sedan i påskas på grund av att hon hade bestämt att min man på vår ferie ska på dejt med en annan kvinna som svärmor kände. Så hon tyckte att jag skulle vänta på hotellet medan min man var på ferie. Alla dessa år har jag varit tyst och tagit emot hennes skit så till slut sa jag ifrån (och tro mig hon har gått över gränsen flera gånger) genom att exempelvis snoka bland våra saker...

Så när jag sa ifrån henne klicka hon totalt så till slut bad jag henne lägga ner och fatta att hennes söner är vuxna nu och hon måste acceptera detta. Så nu är jag den onda och svärmor leker martyr! Men satan vad skönt tyst det är utan henne! )

 

Sen flyttade vi ju till Norge av den anledningen att slippa henne! (Det bästa vi har gjort för att bli av med henne kontrollbehov och järngrepp!)

Jag är säker på att det var räddningen för vårt äktenskap!

 

/ En som har en svärmor from hell!

[Anonym bruker]

NU menar jag inte att ni ska flytta till ett annat land.. haha... Men ni måste komma fram till en lösning som passar er båda, kanske ta en liten paus från dem. Och din man borde ställa lite större krav på dem. Och kanske till och med komma med ett ultimatum..?

 

Kram och lycka till!

 

 

[Anonym bruker]

Har du förresten sagt ifrån dem? Alltså tagit upp problemet med svigers?

[Anonym bruker]

Jeg tror at dette er noe dere må da gjøre sammen. sånn at du også kan ha muligheten til å forsvare deg. De kan ikke sno seg ut av alle situasjonene. Et tips er å skriven ned hva som har skjedd og eksempler slik at du kan gi de. er så flaut når man ikke kommer på noe der og da. men ikke ta med listen, pugg den på forhånd;) Høres kanskje barnslig ut, men noen ganger trenger de å få høre det.

Jeg så på doctor Phil en gang, og han mener alltid at en mann skal velge sin samboer/kone foran sin mor/far. Og det er jeg helt enig i. min samboer gjorde det for han skjønte etter jeg satt meg ned å forklarte ting som hadde skjedd at dette ikke var bra. så møtte vi familien. de sa at jeg hadde misforståt, bla bla bla. så da bad vi de slutte om å gjøre sånne ting. det gjorde de ikke, så da orket vi ikke mer.

 

Håper det ordner seg for dere og at han skjønner at du er i hans fremtid og at hans foreldre vil forsvinne før deg...

[Anonym bruker]

Jeg er helt enig med flickan over her. Hun vet tydeligvis hva hun snakker om. Selv har jeg også slitt med svigermor i flere år, men etter at mannen min forsto alvoret har det blitt mye bedre.

 

Om han ikke tør å ta tak i det må du tvinge ham. Lag et helvete uten like, eller si at du reiser bort slik at han kan venne seg til å være alene. Jeg kan anbefale boka "Toxic in-laws" av Susan Forward.

 

For meg er det sånn at ALT jeg gjør er teit, galt og helt på jordet i følge svigermor. Det siste kom i helga. Vi hadde sendt ut takkekort etter dåpen, og jeg trodde at hun ikke kunne klage på noe denne gangen. Men jo da: Jeg hadde ikke sendt takkekort til oldeforeldrene til sønnen vår. Mannen min forsvarte meg og sa at det var fordi vi ikke hadde fått noe fra dem. Da sa svigermor at de hadde gitt henne bensinpenger en gang hun skulle besøke oss, så de hadde jo det. Indirekte!

 

Du er ikke alene i denne klubben. Lykke til!

[Patetica fåkksi]

Disse mennene som har slike mødre, er de enebarn?

 

Virker som om mødrene ikke klarer å godta at sønnen ble voksen og fant seg en dame.

 

Lykke til alle sammen!

[Anonym bruker]

min man har en yngre bror och det är egentligen hans bror som är hennes favoritson, för honom får hon bestämma över... men det hindrar ju inte henne till vilja försöka förstöra och styra och ställa sin första son också (min man) Om ni bara visste vad min svärmor har gjort! hehe

[Anonym bruker]

Det står i Bibelen at mannen skal forlate sin far og sin mor og holde seg til sin hustru.

Et godt råd!

[Anonym bruker]

Send takkekort!!!

"Tusen takk for bensinpengene i anledning besøk."

Det er jo på oppfordring fra svigersen din, så da får hun smake sin egen medisin når de reagerer på teksten!!

[Anonym bruker]

Ha ha ha. God ide! Kanskje jeg burde gjøre akkurat det!

 

Men det hadde sikkert ikke hatt noen effekt, for det er hennes foreldre det er snakk om, så hun hadde sikkert bare tatt det som en seier at hun fikk meg til å sende kort likevel. At de ikke har sendt noen gave er selvsagt helt ok, men det virker litt rart at de ikke har gjort det og at datteren på tross av dette skal tvinge et takkekort ut av oss. Andre ville kanskje ha reagert mr på at vi ikke har fått noen gratulasjon fra dem engang. Det var hovedsaklig pga. svigermor at jeg sendte ut dyre, fine takkekort så fort, for ellers hadde hun sverta meg enda mer ovenfor slekta si. Jeg tenkte at gangen så kan hun vel ikke sette fingeren på noe. Men jo da! Hun er talentfull på den måten. :-/

[Anonym bruker]

uff hon verkar vara av samma skrot och korn som min svärmor! Vem vet de kanske har varit systrar i ett tidigare liv? Uff! Kan inte de skaffa sig ett eget liv för? Vi hade det underbart tyst sen i påsk då jag fick säga ifrån henne! Hon blev helt galen när jag sa ifrån och hotade med det ena och det andra. SÅ jag sa till henne att jag inte är skyldig att ha kontakt med henne och om hon inte kan acceptera att jag och hennes son har ett liv som hon inte kan bestämma över då väljer jag personligen att inte ha kontakt med henne. (Sa även att däremot hennes son kan ha kontakt med henne så mycket han vill.) Sen dess har det varit så HÄRLIGT tyst här! Och tro mig, min man VILL INTE ha med henne att göra, om ni bara visste vad hon har gjort och sagt! Sa även att jag inte vill blandas in i henne och hennes sons (min mans) har de problem med sin relation så får de hålla mig utanför och sätta sig ner som vuxna människor gör och prata. För du behöver verkligen klippa navsträngen till din son, han är ju för guds skull 30 år.

 

Jag är så stolt att jag tog mod till mig, för min man hade aldrig vågat. Han tycker att vi liksom bara ska ignorera henne .Men sen har han sagt att det är så skönt utan mamma (svärmor) Ingen som ringer och stör i tid och otid. Ingen som kallar en för idiot för att man har valt att byta bank eller köpa bil. Ingen som rotar/ snokar bland ens saker, ingen som bara går in i ens hem utan att knacka på. Ingen häxa som kommer att vara här hos oss i 6 dagar, utan att fråga oss. Hon skickade ett sms och skrev: vi har bokat flygbiljetter och kommer att vara hos er i 6 dagar. )

 

Jag hoppas att du och din man vågar ta mod till er HI och säger till henne. Jag tycker egentligen att eftersom det är mannens mamma som är problemet så borde han ta det, men om han inte gör det så har man nog inget val. Jag har väntat på att min man ska säga ifrån sin mamma i flera år, utan resultat, när jag väl sa ifrån henne så förstod han verkligen hur störd hon är. Tycker att jag har väntat alldeles för länge med att sätta ned foten och säga NEJ NU RÄCKER DET!

Det är ärligt talat slöseri med tid och energi på sådana människor.

Sen att jag har blivit hennes ärkefiende nummer ett och att hon har berättat för alla om hur synd det är om henne och hur ond och hemsk jag är, det skiter jag faktiskt i. Det kan jag bjuda på så länge vi får vara ifred från henne. hehe

 

 

[Anonym bruker]

be om et møte med dine svigerforeldre og ha din mann ved din side.

 

Ingen grunn til at han skal snakke med dem for deg. vær sterk og modig og fortell dem hva du synes er problemet! så må din mann ta stilling til dette slik at du og dine svigerforeldre hører. Dersom han IKKE tar din side så er det jo faktisk ikke noe problem....da er mannen ingenting å samle på.... og han kan sitte der med foreldrene dine og du kan forsvinne ut i verden og finne noen som setter pris på deg og verdsetter deg! sånn tenker jeg!