Her kommer en dikt til jeg liker godt

[*Bluberrypai*og 3 prinsesser=)]

Jag vill möta...

Rustad, rak och pansarsluten

gick jag fram --

men av skräck var brynjan gjuten

och av skam.

 

Jag vill kasta mina vapen,

svärd och sköld.

All den hårda fiendskapen

var min köld.

 

Jag har sett de torra fröna

gro till slut.

Jag har sett det ljusa gröna

vecklas ut.

 

Mäktigt är det späda livet

mer än järn,

fram ur jordens hjärta drivet

utan värn.

 

Våren gryr i vinterns trakter,

där jag frös.

Jag vill möta livets makter

vapenlös.

 

[Odine!]

Hvem har skrevet?

 

Jeg tenker litt Boye, men kjenner ikke svensk poesi godt nok til å vite.

[*Bluberrypai*og 3 prinsesser=)]

Det er Karin Boye ja, synes hun har skrevet mye bra=)

[Odine!]

Ju-hu! Stolt av meg selv!

 

Karin Boye er bra, men min svenske favoritt er nok Edith Södergran.

[*Bluberrypai*og 3 prinsesser=)]

Kjenner ikke til henne......tror jeg.....

[Odine!]

skandale!

 

Her finner du alle diktene hennes:

 

http://runeberg.org/authors/sodrgran.html

 

En favoritt:

 

Dagen svalnar...

 

I

 

Dagen svalnar mot kvällen...

Drick värmen ur min hand,

min hand har samma blod som våren.

Tag min hand, tag min vita arm,

tag mina smala axlars längtan...

Det vore underligt att känna,

en enda natt, en natt som denna,

ditt tunga huvud mot mitt bröst.

 

II

 

Du kastade din kärleks röda ros

i mitt vita sköte -

jag håller fast i mina heta händer

din kärleks röda ros som vissnar snart...

O du härskare med kalla ögon,

jag tar emot den krona du räcker mig,

som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta...

 

III

 

Jag såg min herre för första gången i dag,

darrande kände jag genast igen honom.

Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm...

Var är mitt klingande jungfruskratt,

min kvinnofrihet med högburet huvud?

Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,

nu hör jag verklighetens hårda klang

mot mina sköra sköra drömmar.

 

IV

 

Du sökte en blomma

och fann en frukt.

Du sökte en källa

och fann ett hav.

Du sökte en kvinna

och fann en själ -

du är besviken.

[Odine!]

Du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland...

 

 

Du som aldrig gått ut ur ditt trädgårdsland,

har du nånsin i längtan vid gallret stått

och sett hur på drömmande stigar

kvällen förtonat i blått?

 

Var det icke en försmak av ogråtna tårar

som liksom en eld på din tunga brann,

när över vägar du aldrig gått

en blodröd sol försvann?