mitt lillas hjärta slog inte..

[mammatilgull]

 

 

Vet ni hur nycket alla de rader kramar tankar betyder för mig. Jag är så glad att de finns så fina männsikor runt omkring mig. Tack tusen tusen tack för att alla ni finns. NI är en styrka för mig. Ett stöd. Otroligt tacksam.

 

Orkar inte berärra nu mina hellvetes dagar på sjukhuset. Men allt tog väldigt lång tid, utdraget & otroligt mkt smärta. Ska skriva en dag här, om ni inte tycker de är obehagligt???

 

Har iaf fött ut min döda lilla, lilla flicka. 18 v gammal. Läg nog död i mig dryga veckan. För ngn som undra så hade jag termin 21 juni. Ska på åter besök om en månad. Får då veta ev svar!! Men läkaren sa nu...att han trodde att min lilla flicka hade ett kromoson fel. HOn hade aldrig klarat ett liv utanför.Men som sagt...de var vad han trodde. Få

r veta mer på återbesök. Jag är bara övertygad & måste tänka så...att de inte var meningen att min lilla flicka skulle leva. Finns en orsak mening med allt. De var inte meningen denna gång. Jag måste tänka så för att ta mig vidare.

 

Jag & min älskade pojkvän som rest så mkt förr, hade bokat en resa nu i Feb, 1 mån. Vi tänkte de skulle bli sista resan utan "Kids". Glad att vi har denna resa framför oss, tid att ta hand om varandra & komma vidare. Kunde inte ha vart mer passande att resa i väg. Jag har en underbar pojkvän, han är mitt allt! Vi kämpar på tillsammans. Och vi ska bli föräldrar en dag. Jag ska bli mamma igen, älskar tanken, kan knappt vänta.

 

Skickar mina finaste stjärnor i himmlen åt er alla. Tack för att ni finns.

 

Kärlek Anna

[Anonym bruker]

ojoj...lille vennen. tenker på deg.

[Ninni36]

Kjære deg..

Føler sånn med deg, og vet hvordan du har det. Det er et sjokk å komme på ultralyd som en har gledet seg slik til for å oppdage at det ikke er noe liv der. Opplevde det samme selv i nov 2005, men min baby hadde vært død i noen uker. Allikevel et stort sjokk, og ganske uvirkelig.

Så bra å høre at du har en fantstisk kjæreste, håper han skjønner at det er viktig at du får pratet mye om dette i tiden som kommer. Det er jo ikke alltid at mennene våre har samme behov. Til meg hjalp det å snakke med andre her inne, samt skrive litt dagbok. Var også sykemeldt en stund, slik at jeg fikk kommet meg litt og vent meg til tanken på at det ikke skulle komme noen baby allikevel. Masse hormoner som herjet var det jo også, kroppen greide ikke å omstille seg så fort. Håper at også du får bruke den tiden du trenger til å komme deg, få sørge, og at du har mennesker rundt deg å prate med. Til meg hjalp det å ta tiden til hjelp, og gradvis ble det litt lettere og mindre tungt å tenke på.

 

Jeg ble etterpå veldig opptatt av å bli gravid igjen, kanskje for opptatt av det.. Men, sånn er det nå en gang, det var jo noe som manglet. Etter 10 mnd var testen endelig positiv, og nå er vi heldigvis kommet til uke 23 og begynner å tro at det skal gå bra denne gangen.

 

Sender deg masse varme trøsteklemmer. Livet går videre, og etterhvert blir det litt lettere å takle tapet og en greier å se framover.

Klem fra