Noen som har erfaring med Zoloft?

[Anonym bruker]

Har akkurat begynt etter å ha hatt fem uker med panikk angst og etterhvert dype daler av depresjoner. Vi har to flotte fra før, men ønsket oss entredje før dette skjedde. Vi har nå lagt det prosjektet litt på is naturligvis. Men fikk Zoloft bla. fordi legen mente at det er et medikament som ikke skulle være farlig å bruke ved evt. svangerskap og amming. Men jeg er skeptisk`? Så noen her med erfaringer på dette?

[linneagudmundson]

 

I Sverige sa Jm och alla läkare att Zoloft var bäst om man var tvungen att ta något - vilket jag var, och är. Det är bra att du är skeptisk tycker jag, det vore konstigt annars.

för mig var de jobbiga i början, man ska helst inte vara ensam de första veckorna faktiskt... men när man hittat rätt dosering börjar man hitta tillbaka till sig själv lite. man blir inte direkt glad men man slipper vilja dö iallafall. sen blir det bättre och bättre.

dessutom tog jag regelbundet atarax/tavegyl mot ångest och det hjälpte mot paniken dessa första veckor. men man måste hitta en bra terapeut också, så snabbt det bara är möjligt.

ja, jag känner mig hemsk på ett sätt som utsätter bebin min för detta relativt okända, forskningen är väl inte mer än femton år? men det fanns inget alternativ för mig och det finns annat som jag tror är ännu värre, droger/alkohol/panikångest.

dels hindrar moderkakan det mesta av gifter eller vad man nu kan kalla det, och zoloft sägs vara lidrigast. dels är det extremt lite som ska gå över i modersmjölken sen... man kan ju hoppas!

fråga gärna om du undrar något mer specifikt.

 

 

 

 

 

[linneagudmundson]

 

måste bara tillägga att om man faktiskt är så sjuk att man tar mediciner så tror jag det är väldigt viktigt att man tar den sjukdomen på allvar.

ska man ta ångestdämpande blir du förmodligen så trött/lugn att du får väldigt svårt att jobba, och i början av en zoloftkur är självmordstankar vanliga, såman måste ha nån att prata med parallellt. dessutom tror jag att man är deprimerad när kroppen reagerar fysisk (med att ignorera signalsubstanser till förmån för mindre anstängande förehavanden för hjärnan) på något psykiskt, och om man vet vad detta psykiska är så kan man förmodligen behandla det utan mediciner.

har man däremot ingen aning så kanske en medicinkur blir nödvändig tills man har ork att ta reda på vad denna sjukdom bottnar i.

förstår ni hur jag menar?

 

 

 

[mamamia]

Tuuuuusen takk for ditt fine svar! Jeg er så forvirret her jeg sitter... og deprimert naturligvis, det er jo bla. derfor jeg har begynt med Zoloft in the first place. Huff det er så utrolig å kjenne på hvor inderlig langt nede man kan være i humøret. Jeg som pleier å være en glad jente. Jeg kjenner det nesten som de tyngste dalene kommer på kvelden ofte og da har jeg bare lyst til å grine grine grine. Jeg skal til min terapaut i morgen og skal spørre da om dette er typisk starter reaksjoner. Vet det kan være mange symptomer/reaksjoner i begynnelsen.

 

 

Skrev du hvor lenge du har gått på disse? Jeg har en forventning til at jeg skal gå ca. ett halvt år også skal jeg prøve meg på egenhånd igjen? Huff. Kanskje like godt å ikke teke/snakke/fundere/lese så mye om dette - det blir rene angsten for angsten hvis du skjønner hve jeg mener. At man riktig ruller seg inn i det!?

 

Men tuuuusen takk for ditt svar! Lykke til med din graviditet - gratulerer!

 

[linneagudmundson]

 

"ångest för ångesten om man läser för mycket"

(skrattar högt för mig själv:)

jag tror tvärtom men du har säkert en stor poäng i att man inte ska gräva ner sig extra mycket. tvärtom ska man ju göra sånt man mår bra - eller iallfall inte mår ännu sämre av, vad det än må vara.

 

Jag tog zoloft i två år och slutade sen nu den senaste julen, dvs 11a månader sen. i mars blev jag gravid och i april blev jag precis lika deprimerad som jag var då när det var som allra värst för några år sen, så läkarna "tvingade" mig att börja igen i maj - de sa att det var klart bäst för barnet (jag grinade nästan oavbrutet och hade i princip ingen livslust) och sen höjde jag dosen lite i juli när jag märkte att det faktiskt gick bra alltihop/ gick åt rätt håll.

 

att du är mest ledsen på kvällen låter utmärkt för det är alla när de är trötta, även om en deprimerad person ju blir sjukligt ledsen.

det var jag i början innan jag blev Ännu mer deprimerad - då började jag gråta oomedelbart när jag vaknade, bara för att jag mindes vem jag var/hur sorgligt och meningslöst allt var/att jag inte ville vakna.

 

så det är jättebra att du inte väntat längre, för då blir tillfriskningsfasen också längre har de sagt.

det bästa jag läst på sistone är att "det är väldigt synd om deprimerade människor, och det vet de om. så det bästa man kan göra är att ägna sig så mycket som möjligt åt sånt man tycker om, för då blir det ju rent faktiskt lite mindre synd om en."