Mange vanskelige tanker

[Anonym bruker]

 

Er 30 år og bor i USA. Er samboer med en som har lyst på barn, og har i grunnen veldig lyst på barn selv, men saken er den at jeg har kjempeangst for å få barn fordi jeg da vil være "låst" til å bo her og ikke kunne flytte tilbake til Norge om ting ikke vil fungere i fremtiden. Kan ikke bare ta med barna og flytte om ting skulle skjære seg pga besøksretten til far.

 

Har det veldig fint her, bra sosialt miljø, men er redd for at det vil være "andre ting" som teller når en blir mor. Har ikke hatt hjemlengsel før, men er redd for å skulle oppleve å få dette når jeg blir mor. Er også redd for at jeg skal bli veldig sentimental over å oppdra barn i en helt annen kultur og miljø enn det jeg selv vokste opp med.

 

Noen som har erfaring med dette? Det trenger ikke være at det er i et annet land, men bare at situasjonen er "fremmed" og at en er langt ifra familie og venner?

 

Dette gjør meg gal til tider, ligger våken med angst med tanken på å bli gravid, men samtidig vil jeg veldig gjerne nettopp det.

[linneagudmundson]

 

jaa du...

 

när jag bodde i paris ville jag så väldigt gärna bli gravid. det kändes liksom perfekt att få ett så nära band dit som man ju får när det finns en pappa i bilden. jag blev aldrig gravid och tackar gudarna för det idag, för killen var fel fel fel och det visste jag ju innerst inne. nu är jag i sjunde månaden i oslo och tycker att det luktar väääldigt mycket avgaser och känns lite farligt sådär, så tänk då om jag varit i paris:)

 

hur länge har du bott där? ja, var är det du bor? är ni nöjda med det ni gör eller kan ni båda tänka er att flytta till - ja om inte norge så iallafall europa? england kanske vore nåt eftersom det är så löjligt nära norge men ändå samma språk som ni lever med nu.. jag tänker lite som du dock, att om man skulle längta hem så mycket att man till slut blev tvungen att separera och flytta så skulle ju barna få sitta på ett flyg i ti timmar. enkel. och det är säkert underbart om man är tonåring men inte om man är barn...

 

det är en svår fråga, samtidigt som man nästan kan önska att du bara "blev" med barn, att du slapp välja. för det känns lite som att det är då livet börjar, och herregud, man löser ju allting då eftersom man blir tvungen.

samtidigt som dina tvivel kanske kanske är tecken på att du vill nåt annat. jag menar du kan alltid ta med familjen och flytta tillbaka till USA när det passar er i framtiden. ingenting försvinner för att du föredrar norge för graviditet och småbarnsliv.

 

själv längtar jag ofta ut. tillbringade to uker i new york men kan ändå sakna stan så at jag blir galen:)

jag tycker att du ska berätta allt du känner för honom. så att nya tankar får lite plats. kanske finns det alternativ som du inte har tänkt på ännu.

 

klem

linnéa (25)