DESPERAT!!!

[Monstermamma]

14 mnd uten EN natts sammenhengende søvn..... nå er det like før vi møter veggen hele gjengen!!!! Hva er Sleepsense? Noen som vil dele med meg? Føler at det er siste mulighet før jeg ringer legen og får henvist sovemedisin! Noen med erfaring med det forressten?

[lillegull_mamma]

Huff, ja det er fryktelig slitsomt å være trøtt, og føle at man aaaaldri får sove ut!!

 

Løsningen for oss ble å putte lillejenta opp i sengen vår. Der kan jeg roe henne i søvn eller amme henne i søvn hver gang hun våkner. Dermed blir hverken hun eller jeg ordentlig våkne, jeg bare roer eller ammer henne i halvsøvne, og så sovner vi igjen begge to. Siden denne halv-våken-perioden er veldig kort (1-10minutter), mister ingen av oss noe særlig nattesøvn av oppvåkningene. Dermed er vi uthvilte og våkne når morgenen kommer. Kanskje noe å prøve?

 

Hvis barnet sover i egen seng, og du ikke ønsker å ha ham/henne i sengen din, kan det kanskje være en løsning å sette barnesengen rett inntil voksensengen, så du ikke trenger å stå opp for å roe barnet om natten?

 

[CarinaNV]

Om jag förstått det riktigt så är Sleepsense en variant av skrikmetoden. Det lilla jag hört om det låter inte som om det är annat än ett stereotypt recept som behandlar alla spädbarn utifrån ett och samma mönster.

 

Med vårt första barn så hade vi det väldigt likt det du beskriver. Det dröjde ca ett år innan vi sökte hjälp och ytterligare två månader innan vi kom i balans och kände att vi höll på att återhämta oss. Vad gjorde då vi?

 

Vi bor rätt utanför Oslo och vi fann en alldeles otrolig hjälp via www.midtimellom.no . Bor ni i närheten så anbefaller jag verkligen dem. De är suveräna för att få HELA familjen i balans utan att det måste vara så att någon måste stryka på foten. De jobbar inte bara med sömnproblem men det var det de hjälpte oss med.

 

Vad gjorde de då? Jo, de hjälpte oss att dels få metoder som passade just vår familj utifrån våra värderingar och tankar om hur vi ville ha det om natten. Detta gjorde de UTAN att vi behövde ha ett litet barn som måste gråta sig till sömns på natten. Hela opplägget deras var utifrån att hela familjen skulle få mest möjlig sömn men utan att det gick på vårat lilla barns bekostnad. De hjälpte oss också dels med att sänka våra förväntningar i fråga om det här med att ha ett litet barn och hur vi skulle förhålla oss till det med sömnvanor och vad som egentligen var normalt i fråga om ett litet barn och dess sömnvanor.

 

Det var ingen snabb lösning att få utan vi jobbade mest med det att få vårat barn tryggt och positivt i förhållande till att sova om natten. Vi avbröt våra försök att få honom att sova i egen säng på eget rum hela natten och tog honom tillbaks på rummet vårt och samsov med honom delar av natten. Likaså avbröt vi våra fruktlösa försök att få honom att somna i egen säng utan att vi tog honom opp då han grät (vi försökte förgäves trösta honom genom att stryka över hans hand/kropp).

 

Mer konkret: Vi började jobba aktivt med att först införa sängen hans som ett koseligt ställe att vara. Bamsar, kos, sång, behaglig atmosfär (ljud och ljus) och rolig bevegelse runt omkring hans säng gjorde att de blev ett positivt ställe att vara. Likaså responderade vi med en gång på gråt så att vi tog han opp och vyssade honom till sömns i den grad han behövde det för att roa sig. Allt för att ge honom trygghet!!!

 

Efter ett tag (1 månad?) så kunde vi lägga honom i sin egen säng nästan i vaket tillstånd och han somnade mer och mer på eget bevåg. Allt i hans tempo och med baktanken att han hela tiden skulle vara trygg och ha det koseligt i sin säng. På natten då vi ville sova vidare fortast möjligt (hela familjen ska ju få sova, inte bara barnet, men utan bekostnad av att barnet förlorar sin trygghet, det är liksom hela iden), tog vi honom över i sängen vår. Gjorde vi detta med en gång så¨somnade vi alla enkelt om och sov vidare till morgonen.

 

Efter ett par månader började vi jobba på med att göra rummet hans till ett koseligt ställe att vara på. Vi läste, kosade och hade soft atmosfär där. Vi berättade veckan innan flytt av säng att han skulle få sova på sitt koseliga rum och han fick vara med på att flytta sängen (titta på). Han fann sig väl tillrätta och fortsatt tog vi honom in till oss med en gång han vaknade och var orolig om natten.

 

Eftervart har vi köpt en 120 cm bred säng till honom och de nätter han nu är orolig så går en av oss in till honom och fortsätter sova där. Dessa nätterna blir dock färre och färre eftersom tiden går.

 

Detta är som du ser ett "recept" anpassat oss och vår familjesituation. Tanken är att det är hela familjen som ska på sova men att babyns behov av trygghet och närhet hela tiden ska vara tillgodosett. Det finns sällan eller aldrig några snabba goda lösningar eftersom viktiga förändringar i en babys liv ofttast innebär oro. De små behöver en struktur byggd på närhet och trygghet med SMÅ ändringar.

 

I ert fall vet jag inte helt vad som ska till eftersom du inte beskriver problemet närmare här. Sätt dig ned och fundera på vilka ändringar som ska till i er familj för att alla ska få sova men utan att ert barn förlorar möjligheten till närhet och värme och det är vad som behövs för att få barnet tryggt. Samsov ett tag? Sov på varsitt rum delar av natten så åtminstone en av föräldrarna är utsövd var natt? Poängen är sedan att införa ändringar i barnets tempo, utan att det behöver gråta. Det kan ta lite tid (eller mycket) men under tiden sover ni i alla fall hyfsat okej och ni vet att barnet er är tryggt och kosar sig nattetid. Det kommer ni alltid att ha igen, jag lovar!!!

 

Lycka till.

 

Förövrigt fick vi utskrivet Vallergan då han var 10 månader och hade vattkoppor av en läkare som inte en gång frågade om vi behövde det. Vi provade en natt men det fungerade (heldigvis?) inte. Efter det läste vi att det inte rekommenderades till barn under två år pga att biverkningarna inte var noga studerade så då slängde vi flaskan. Hade det varit i dag hade jag aldrig tagit emot det då jag inte tror på det som en långvarig lösning på sömnproblem plus det att det ej är ägnat till barn under två år.