Ungen får vite donoren

[Twomommies]

Hei!

Lurte på hvilke tanker dere der ute som bruker/skal bruke open donor har om at ungen kan få vite identitet på donor? Selfølgelig sjønner jeg det dersom det foreligger medisinske grunner osv. Men det er jo ikke som en far å vil jo heller aldri bli det, så hvorfor får de muligheten til å få vite det? Kanskje en egoistisk tanke, men vil veldig gjerne høre deres mening, gjerne også om noen har erfaringer å dele??

[Mulig donor]

Det er vel vanlig at folk har lyst til å vite litt om bakgrunnen sin.  For mange år siden gikk det en TV-serie ved navn Kunta Kinte.  Utgangspunktet var en amerikaner som ønsket å vite litt om slekten sin bakover i tid, og resultatet ble en TV-serie hvor handlingen startet for 7 generasjoner siden.  

 

Nå er det vel ikke alle som har like sterke ønsker om å vite alt 7 generasjoner bakover, og ihvertfall ikke lage TV-serie om det, men det kan nå være greit for en person å få treffe ihvertfall sin biologiske "far".  

 

Videre kan det jo være direkte nyttig.  Hvis "far" for eksempel blir overvektig etterhvert vil "barnet" kunne ta et hint om å passe på vekten selv, eller hvis "far" får et hjerneslag kan det gi inspirasjon til å holde seg unna røyking.  

 

Det er uansett vanskelig å vite hva et kommende barn vil ønske om mange år, så det virker for meg som det er litt dårlig gjort å bestemme seg nå for å ta fra barnet muligheten til å få vite noe omtrent i år 2033.  

 

De som har laget lovene i Norge har vel tenkt litt i samme retning.  Etter norsk lov skal man bare bruke donorer med kjent identitet  (Nå er det jo selvsagt mulig å snike seg forbi denne loven ved å dra til Danmark).  

[Anonym bruker]

Det sier seg vel selv. Alle vil vite om sitt genetiske opphav.

Anonymous poster hash: 66058...09f

[Tokan]

Vi har valt öppen donor, och det var för oss ett självklart val. 

 

Jag tror att det viktigaste är att vi faktiskt inte vet om våra barn kommer att vilja uppsöka den donor som har hjälpt till att sätta han eller henne till världen. Och därför tycker vi att det är självklart att lämna möjligheten uppe, och att barnet själv får bestämma detta när den tid kommer. 

 

Alltså så här; om jag hade fått veta att mina biologiska föräldrar inte var dem jag vuxit upp med, hade jag kanske (förmodligen) velat ta reda på vem som var det. Även om mamma och pappa fortfarande är mina föräldrar! Hade de inte kunnat tala om för mig var jag kommer från, och om jag fick veta att de hade sett till så att jag inte heller kunde ta reda på det, hade jag nog blivit ganska besviken. För då hade ju de valt åt mig, utan min möjlighet att säga vad jag tycker och tänker.

 

Jag håller med om att en donor inte är en förälder, men det genetiska är ju också ganska viktigt, för några i alla fall. Det är också en skillnad eftersom att från den dagen vi får barn kommer ju "alla" att veta att barnet inte har två biologiska mammor. Om det gör det enklare eller svårare, vet jag inte

[Twomommies]

Tokan ; Tusen takk for sakelig og nyttig svar! Jeg ville bare høre andre sine følelser å tanker rundt dette Selfølgelig sjønner jeg at barnet skal få rett til å vite hvor det komme fra, men har jo en del blandet følelser fordi om. Når vi skal ha barn er det ikkje noe annet enn open donor som er aktuell, så ikke missforstå meg!

[Tokan]

Twomommies: Tack själv, det är ett intressant (och för oss aktuellt) ämne att diskutera. Jag tycker inte att det är så viktigt för mig att lägga mig i andras val, för det kommer med största sannolikhet inte att direkt påverka mig i mitt och mina barns liv, men! -jag tycker att det är bra att diskutera det, öppet.

 

Tror att många kanske ser en donor som en tredje part, som de inte vill ha med i deras familj. Vilket jag tycker är lite dumt just pga att alla kommer att fatta att det inte är två kvinnor som har skapa ett barn själva (jag tror att om ett heteropar använder sig av donor behöver de inte i lika stor grad fundera på detta eftersom det förmodlgen inte är säkert att de talar om för barnet hur det lgger till. Men jag kan ha fel!) Det är liksom ingen mening för mig att inte tala om att det finns en donor nånstans som har hjälpt oss att få det barn vi längtat efter.

 

Det är ju tyvärr så, att om vi som föräldrar väljer icke-åpen donnor, kan inte vi ångra det senare. Och då får ju barnet aldrig chansen. Väljer vi öppen donor kan vi ge våra barn svar på de frågor de eventuellt kommer att ställa oss.

 

Intressant är det ju, hur olika lesbiska mammor tänker om detta tema.

Just nu hoppas jag mest att jag kan bära fram ett barn, som kommer att fråga mig dessa saker om en massa år!

[mam&mam]

Vi valgte også åpen donor slik at vår datter har muligheten til å finne ut noe om donoren, jeg vil ikke være den so, har tatt fra henne denne muligheten og kanskje kunne skade henne med det, hva andre gjør er opp til dem, dette er vårt valg og det er å gi henne et valg når hun blir 18

[Kjærepære]

Vi valgte åpen donor også da vi kunne valgt anonym i Køben. Det er ikke sikkert barna våre bryr seg å få vite noe i det hele tatt, men vi lar i dem i alle fall få muligheten til det.

[Stella&My+2]

Vi valgte også åpen donor slik at vår datter har muligheten til å finne ut noe om donoren, jeg vil ikke være den so, har tatt fra henne denne muligheten og kanskje kunne skade henne med det, hva andre gjør er opp til dem, dette er vårt valg og det er å gi henne et valg når hun blir 18

Som jeg skulle skrevet det selv:) Vi har til og med bilde av donorpappa på rommet hennes, som vi omtaler som donorpappa. Jenta har jo en far selv om han ikke er deltagende i livet hennes, eller opptrer som en foreldre. Nå venter vi nr 2 med samme donor, -denne gangen en gutt. Å velge anonym donor ville ikke vært et valg for oss.

[Anonym bruker]

Vi valgte åpen donor, for å gi barnet sjansen til å finne ut om sitt biologiske opphav, hvis han har behov for det. Da har man ihvertfall ikke fratatt den muligheten. Men, det er heller ikke sikkert barnet har behov for det, jeg vet ikke hvem min pappa er, og det har aldri vært noe savn for meg.

 

Jeg tror ikke det er sunt å oppdra barnet i den tro at det er en "PAPPA" der ute da, en donor er en donor. Jeg tror at man skaper mer problemer hvis man lar barnet drømme seg bort, og mange barn vil nok få en fantasi om en "DRØMMEPAPPA" som er der ute, og bare venter på og savner MEG! 

 

Såklart skal barnet få vite hvordan det ble til, og hvis ønskelig få utforske muligheten å møte sin donor når han er 18 år, men han må også få vite i klartekst at det ikke er sikkert at donoren er intr. i noe mer enn ett møte, og at han kanskje kommer til å bli skuffet over den man møter, det vet man jo aldri.

 

Jeg er evig takknemlig over at akkurat vår donor bestemte seg for å donere, vi fikk verdens mest perfekte gutt pga det!

Anonymous poster hash: 442f6...c00