Mange gravide over 40 her?

[5barnsmamma?]

Jeg er 41 år og venter barn nr. 5 i huset i begynnelsen av august. Jeg har 3 fra før, mens min mann har en datter, så dette blir vårt første sammen.

 

Jeg gleder meg veldig til å se lille snuppa som ligger og lader opp i magen

 

Er vi mange som er over 40 og i lykkelige omstendigheter her?

 

[eaglebeagle]

Nybakt førtiåring, blir nybakt fembarnsmor i slutten av august :-)

[**Cayenne**]

Jeg er 40, men ikke gravid. Lurer på om dere som har klart det gjorde noe spesielt for å bli gravid (eks. trene mye, spise ekstremt sunt e.l.) og hvor lang tid det tok?

Setter stor pris på svar!

[eaglebeagle]

Jeg er 40, men ikke gravid. Lurer på om dere som har klart det gjorde noe spesielt for å bli gravid (eks. trene mye, spise ekstremt sunt e.l.) og hvor lang tid det tok?

Setter stor pris på svar!

Jeg har blitt lett gravid tidligere, på første forsøk hver gang. Var derfor spent nå når jeg var blitt såpass gammel. Var 39 når vi tok ut hormonspiralen. Bestilte samtidig en ekstra grundig undersøkelse, rett og slett for å se hvordan det så ut der inne. Jeg vet moren min kom ganske tidlig i overgangsalder, og med historiene om ufruktbarhet ti år før overgansalderen osv, ville jeg se om det var liv laga før jeg orket tenke på å prøve.

 

Iflg gynekologen var det flust med eggreserver, og eggene var "fine" så vidt jeg forsto, med tykke hinner/jevne osv. Så da var det bare å prøve derfra, med en viss realistisk optimisme. Brukte for første gang eggløsningstester, og mannen og jeg gjorde vår innsats i dagene som gjaldt som mest. Vi fikk det til på tredje forsøk etter uttak av hormonspiral. Vi levde forøvrig et moderat sunt liv, jeg drakk vin og spiste normalt i "prøveperioden". Av trening snakker vi et par joggeturer i uken.

 

ønsker dere lykke til!! Håper det blir klaff snarlig :-) Vet det kan være frustrerende, jeg syntes det å vente tre måneder var ganske håpløst og var i ferd med å gi opp, så jeg har enorm respekt for alle de som strever i opptil flere år.

[**Cayenne**]

Tusen takk for svar! Jeg har også blitt gravid lett - på 1. forsøk - de to andre gangene, men nå har det altså gått et år. Alt ser fint ut, lever sunt og trener, uten at det hjelper. Hadde nesten gitt opp, men vi får holde ut en stund til.

[eaglebeagle]

Tusen takk for svar! Jeg har også blitt gravid lett - på 1. forsøk - de to andre gangene, men nå har det altså gått et år. Alt ser fint ut, lever sunt og trener, uten at det hjelper. Hadde nesten gitt opp, men vi får holde ut en stund til.

Hold ut! Plutselig sitter den, når du minst tror det!!

[jomfru1964]

Hei! Jeg er vel kanskje blant de eldste tror jeg? Blir 48 år om 3 mnd.Og er 10+5 gravid.Var idag og tok duo test,og ultralyden viste et sprellevende knøtt som turna veldig. Jeg ble gravid på p piller,og dette var mitt livs store sjokk,så jeg var mildt sagt fortvilet og usikker. Men nå er jeg mer optimistisk,og tar dag for dag,og ser hva prøvene vil vise. Har 4 barn mellom 14-24 år, 2 gutter og 2 jenter.Det gjorde jo et stort inntrykk å se fosteret som bevega seg,og å høre hjertelyden.Så jeg begynner å glede meg :-)

Jomfru 1964

[eaglebeagle]

Hei! Jeg er vel kanskje blant de eldste tror jeg? Blir 48 år om 3 mnd.Og er 10+5 gravid.Var idag og tok duo test,og ultralyden viste et sprellevende knøtt som turna veldig. Jeg ble gravid på p piller,og dette var mitt livs store sjokk,så jeg var mildt sagt fortvilet og usikker. Men nå er jeg mer optimistisk,og tar dag for dag,og ser hva prøvene vil vise. Har 4 barn mellom 14-24 år, 2 gutter og 2 jenter.Det gjorde jo et stort inntrykk å se fosteret som bevega seg,og å høre hjertelyden.Så jeg begynner å glede meg :-)

Jomfru 1964

Så hyggelig å høre!! Mener jeg har lest noe du skrev tidligere, om at du ikke visste helt hva du skulle tenke om graviditeten når du fant det ut ifm en undersøkelse? Så fantastisk at alt ser bra ut, du må føle deg ganske unik!!!

[Lioness]

Nettopp 41, og venter en attpåklatt i september. Det tok litt over et halvt år (ingenting i det lange perspektivet, men lenge nok mens vi holdt på) før mini satt. Levde normalt sunt (litt sunnere enn da jeg var midt i 20-årene og fikk de to første?), og drakk veldig lite vin/øl mellom eggløsning og forventet mens - for sikkerhets skyld. Trodde jeg hadde bra koll på eggløsning, men da det tok tid, kjøpte jeg en eggløsningstest, som viste at det var litt senere enn jeg trodde. Og *pang*, da satt den! Innrømmer det var litt skremmende i begynnelsen, å være på 'an igjen, men nå bare gleder vi oss, både den "gamle" mammaen, førstegangspappaen og de store søsknene. Begge mine foreldre har fått attpåklatter, så kanskje det er noe som ligger i familien? Uansett om et barn er planlagt eller ikke, og når det kommer - er det som min far sa (da han ble far igjen som 57-åring), umulig å tenke seg livet uten når barnet først er der. Lykke til - både dere som prøver, dere som overhodet ikke prøvde, og alle dere andre som går og ruger! God helg!

[Fia72]

Testet positivt i går så dette er svært nytt (4+4).

Fyller 40 i slutten av august.

Har hatt en SA, fått et barn (3 år) og hadde en MA tidligere i år (mars). Er svært avventende enda.

[FrkVips]

Jeg er 43 og 10+3 idag. Har ei lita jente som blir 2 nå i helgen. Da jeg ble gravid med henne traff vi på første forsøk, denne gangen har vi forsøkt i ni måneder før det ble klaff.

[5barnsmamma?]

Jeg er 40, men ikke gravid. Lurer på om dere som har klart det gjorde noe spesielt for å bli gravid (eks. trene mye, spise ekstremt sunt e.l.) og hvor lang tid det tok?

Setter stor pris på svar!

 

Her har vi mine og dine barn, totalt 4 til sammen, så vi har vært enige om fra dag 1 for 6 år siden at det får holde Vi har i tillegg 2 kattepuser...

 

Jeg har vært heldig med at jeg vet akkurat når jeg har eggløsning hele livet, og vi har derfor ikke brukt prevensjon, og holdt til sikre perioder - trodde jeg!!!

 

Så når kroppen begynte å bli litt rar, ømme pupper og kortere mens, trodde jeg det var overgangsalderen som var lå i startgropa. Dro til legen, og fortalte om symptomene mine, og han sa; jeg tror vi tar en graviditetstest først, så tar vi det derfra Den var så positiv som overhodet mulig. Legen sa, at det er vanlig at kroppen slipper ut egg også utenom eggløsning når man blir eldre, for at kroppen skal kvitte seg med eggene før overgangsalderen - det hadde jeg aldri hørt om

 

Så her sitter jeg nå da, med stor mage og maks 9 uker igjen, og gleder meg veldig til å møte snuppa i magen

 

Håper virkelig det klaffer for dere snart Cayenne Lykke til!

[5barnsmamma?]

Hei! Jeg er vel kanskje blant de eldste tror jeg? Blir 48 år om 3 mnd.Og er 10+5 gravid.Var idag og tok duo test,og ultralyden viste et sprellevende knøtt som turna veldig. Jeg ble gravid på p piller,og dette var mitt livs store sjokk,så jeg var mildt sagt fortvilet og usikker. Men nå er jeg mer optimistisk,og tar dag for dag,og ser hva prøvene vil vise. Har 4 barn mellom 14-24 år, 2 gutter og 2 jenter.Det gjorde jo et stort inntrykk å se fosteret som bevega seg,og å høre hjertelyden.Så jeg begynner å glede meg :-)

Jomfru 1964

 

Så utrolig spennende da jeg har også store barn fra før, minste blir 12 og eldste blir 16, to gutter og 2 jenter. Så det er virkelig en stor forandring å skulle bli småbarnsmamma igjen, men bare gleder meg nå etter at sjokket la seg

 

Flott at duotesten gikk bra. Det er virkelig fantastisk å se lillegull på UL, alt blir så mye mer virkelig da, og man ser at de har det bra der ikke i magen, for det er ingen selvfølge.

 

Blir spennende å følge deg videre, og masse lykke til i ukene som kommer

[5barnsmamma?]

Nettopp 41, og venter en attpåklatt i september. Det tok litt over et halvt år (ingenting i det lange perspektivet, men lenge nok mens vi holdt på) før mini satt. Levde normalt sunt (litt sunnere enn da jeg var midt i 20-årene og fikk de to første?), og drakk veldig lite vin/øl mellom eggløsning og forventet mens - for sikkerhets skyld. Trodde jeg hadde bra koll på eggløsning, men da det tok tid, kjøpte jeg en eggløsningstest, som viste at det var litt senere enn jeg trodde. Og *pang*, da satt den! Innrømmer det var litt skremmende i begynnelsen, å være på 'an igjen, men nå bare gleder vi oss, både den "gamle" mammaen, førstegangspappaen og de store søsknene. Begge mine foreldre har fått attpåklatter, så kanskje det er noe som ligger i familien? Uansett om et barn er planlagt eller ikke, og når det kommer - er det som min far sa (da han ble far igjen som 57-åring), umulig å tenke seg livet uten når barnet først er der. Lykke til - både dere som prøver, dere som overhodet ikke prøvde, og alle dere andre som går og ruger! God helg!

 

Det er så mange herlige historier her, og jeg føler meg så takknemlig at jeg skulle få oppleve dette igjen, det er ganske magisk

 

Jeg har en mann som syntes han er alt for gammel, han blir 48 nå i november, men etter at sjokket har lagt seg, gleder han seg veldig til å få være med på dette en gang sent i livet også.

 

Mine foreldre og svigerforeldre gleder seg også masse, men ser jo at det ikke blir noe særlig barnevakt denne gang, da de begynner å nærme seg 80 hele gjengen Men, men Har venninner som er ferdig med barn for 10-12 år siden, som gjerne stiller opp, samt storesøsken som gjerne vil hjelpe til

 

Jeg har "bankibordet" det letteste svangerskapet hittil, jeg lever mye sunnere enn før og trener jevnlig (ihvertfall inntil bekkenet sviktet for 1 ukes tid siden), så hvem sier at det er tøffere å gå gravid i voksen alder??

 

Lykke til videre alle sammen Og ha en strålende helg!

[**Cayenne**]

Dette var oppmuntrende lesning. Lykke til videre med svangerskapene deres, så satser jeg på at jeg kommer etter før eller siden

Og så er det sikkert flere med meg som blir takknemlig for å høre enda flere erfaringer om hvordan bli gravid i 'høy alder'

[jomfru1964]

Hei! Jeg er vel kanskje blant de eldste tror jeg? Blir 48 år om 3 mnd.Og er 10+5 gravid.Var idag og tok duo test,og ultralyden viste et sprellevende knøtt som turna veldig. Jeg ble gravid på p piller,og dette var mitt livs store sjokk,så jeg var mildt sagt fortvilet og usikker. Men nå er jeg mer optimistisk,og tar dag for dag,og ser hva prøvene vil vise. Har 4 barn mellom 14-24 år, 2 gutter og 2 jenter.Det gjorde jo et stort inntrykk å se fosteret som bevega seg,og å høre hjertelyden.Så jeg begynner å glede meg :-)

Jomfru 1964

Så hyggelig å høre!! Mener jeg har lest noe du skrev tidligere, om at du ikke visste helt hva du skulle tenke om graviditeten når du fant det ut ifm en undersøkelse? Så fantastisk at alt ser bra ut, du må føle deg ganske unik!!!

Joda,jeg begynner å kjenne glede!!! Og det at jordmor var så fin og positiv etter ultralyden igår,der hun mente at alt så kjempefint ut så langt,både ift nakkefold og neseben!Det er tidlig enda,og jeg tar dag for dag:-)Våger ikke slippe gleden helt løs enda.

[jomfru1964]

11 uker idag...Kjenner at det begynner å bli vanskelig å holde nyheten for seg selv.Gruer meg litt til å fortelle det til familien og venner.Min mor fikk nettopp sitt første oldebarn,og venter nok på flere oldebarn og ikke barnebarn;-) Men jeg kjenner jo at jeg begynner å glede meg mer og mer,og da bryr jeg meg også mindre om negative bemerkninger.Men en er jo sårbar,og ønsker støtte på valget en tar. Jeg har jo selv brukt dager og netter på å komme frem til det valget jeg nå går for.Det er et valg for hele livet.

 

Ha en fin søndag.Endelig skinner solen her på kysten i Rogaland.Så den skal nytes så lenge den er der:-))))

[sopeachy]

Jag blir 41 i sommar och väntar barn nummer två i december. Storebror blir då 2 år och 2 månader ca. Innan jag fick honom hade jag aldrig varit gravid och efter att ha låtit bli prevention i många år (utan att egentligen PRØVA) trodde jag nog att jag inte skulle få barn. Nu ska det sägas att jag inte fann mannen i mitt liv förrän ca 8 månader innnan graviditeten. Pga vår ålder bestämde vi oss för att försöka laga ett syskon så snart som möjligt och det hade vi i princip försökt med i drygt ett år (eftrsom jag inte ammade). Vi kände att det gick lite trögt och jag gick till gynekolog för att höra om ägglossningshormon (pergotime) kunde vara en hjälp. Det företogs en undersökning där man konstaterade att jag inte hade så många ägg kvar och alltså borde vi inte ha så höga förhoppningar. I tillägg såg man att jag hade väldigt lavt stoffskifte, nåt som måste fixas till innan jag kunde få några andra hormoner. Vi började inställa oss på att gutten vår troligen inte skulle få syskon och jag fick Levaxin för stoffskiftet. När jag tagit medicinen i ett par veckor blev jag otroligt kvalm och tröttheten som jag slitit med en längre tid ville inte ge sig, snarare tvärt om. Jag var säker på att det var Levaxinet jag inte tålde, men dagen innan jag skulle på ny kontroll övertalade min man mig att ta en graviditetstest. Mensen hade visserligen uteblivit, men den hade ändå varit oregelbunden i det sista, så jag var motvillig. Inte minst av den grund att jag varit till gynekologen igen några veckor innnan och utfört en test som visade att jag faktiskt haft ägglossning. Jag tänkte att de ville ha sett om jag var gravid också. Men jag tog ändå testen och vi blev stort och glatt överraskade när den visade positivt!! Nu har vi varit igenom duotest och sett underverket som slår kullerbyttor i magen, den värsta kvalmen har gett sig och vi glädjer oss stort till barn nummer två!

[eaglebeagle]

Jag blir 41 i sommar och väntar barn nummer två i december. Storebror blir då 2 år och 2 månader ca. Innan jag fick honom hade jag aldrig varit gravid och efter att ha låtit bli prevention i många år (utan att egentligen PRØVA) trodde jag nog att jag inte skulle få barn. Nu ska det sägas att jag inte fann mannen i mitt liv förrän ca 8 månader innnan graviditeten. Pga vår ålder bestämde vi oss för att försöka laga ett syskon så snart som möjligt och det hade vi i princip försökt med i drygt ett år (eftrsom jag inte ammade). Vi kände att det gick lite trögt och jag gick till gynekolog för att höra om ägglossningshormon (pergotime) kunde vara en hjälp. Det företogs en undersökning där man konstaterade att jag inte hade så många ägg kvar och alltså borde vi inte ha så höga förhoppningar. I tillägg såg man att jag hade väldigt lavt stoffskifte, nåt som måste fixas till innan jag kunde få några andra hormoner. Vi började inställa oss på att gutten vår troligen inte skulle få syskon och jag fick Levaxin för stoffskiftet. När jag tagit medicinen i ett par veckor blev jag otroligt kvalm och tröttheten som jag slitit med en längre tid ville inte ge sig, snarare tvärt om. Jag var säker på att det var Levaxinet jag inte tålde, men dagen innan jag skulle på ny kontroll övertalade min man mig att ta en graviditetstest. Mensen hade visserligen uteblivit, men den hade ändå varit oregelbunden i det sista, så jag var motvillig. Inte minst av den grund att jag varit till gynekologen igen några veckor innnan och utfört en test som visade att jag faktiskt haft ägglossning. Jag tänkte att de ville ha sett om jag var gravid också. Men jag tog ändå testen och vi blev stort och glatt överraskade när den visade positivt!! Nu har vi varit igenom duotest och sett underverket som slår kullerbyttor i magen, den värsta kvalmen har gett sig och vi glädjer oss stort till barn nummer två!

Så hyggelig!! Gratulerer!

[5barnsmamma?]

Jag blir 41 i sommar och väntar barn nummer två i december. Storebror blir då 2 år och 2 månader ca. Innan jag fick honom hade jag aldrig varit gravid och efter att ha låtit bli prevention i många år (utan att egentligen PRØVA) trodde jag nog att jag inte skulle få barn. Nu ska det sägas att jag inte fann mannen i mitt liv förrän ca 8 månader innnan graviditeten. Pga vår ålder bestämde vi oss för att försöka laga ett syskon så snart som möjligt och det hade vi i princip försökt med i drygt ett år (eftrsom jag inte ammade). Vi kände att det gick lite trögt och jag gick till gynekolog för att höra om ägglossningshormon (pergotime) kunde vara en hjälp. Det företogs en undersökning där man konstaterade att jag inte hade så många ägg kvar och alltså borde vi inte ha så höga förhoppningar. I tillägg såg man att jag hade väldigt lavt stoffskifte, nåt som måste fixas till innan jag kunde få några andra hormoner. Vi började inställa oss på att gutten vår troligen inte skulle få syskon och jag fick Levaxin för stoffskiftet. När jag tagit medicinen i ett par veckor blev jag otroligt kvalm och tröttheten som jag slitit med en längre tid ville inte ge sig, snarare tvärt om. Jag var säker på att det var Levaxinet jag inte tålde, men dagen innan jag skulle på ny kontroll övertalade min man mig att ta en graviditetstest. Mensen hade visserligen uteblivit, men den hade ändå varit oregelbunden i det sista, så jag var motvillig. Inte minst av den grund att jag varit till gynekologen igen några veckor innnan och utfört en test som visade att jag faktiskt haft ägglossning. Jag tänkte att de ville ha sett om jag var gravid också. Men jag tog ändå testen och vi blev stort och glatt överraskade när den visade positivt!! Nu har vi varit igenom duotest och sett underverket som slår kullerbyttor i magen, den värsta kvalmen har gett sig och vi glädjer oss stort till barn nummer två!

 

Gratulerer med spiren Og så deilig at kvalmen har gitt seg

[Vinterblomst]

Jeg er 40, men ikke gravid. Lurer på om dere som har klart det gjorde noe spesielt for å bli gravid (eks. trene mye, spise ekstremt sunt e.l.) og hvor lang tid det tok?

Setter stor pris på svar!

Jeg er 41 og har ingen fra før. har ønsket lenge men har ikke hatt fast partner:-) Det har jeg nå:-)

før jul tok jeg en test som måler eggreserver(antimüllerhormon) og denne var meget dårlig, og jeg hadde liten mulighet for å bli svanger. Det ble en trist kveld med gråt å rødvin, men kjæresten overbeviste meg om at det kan gå. Dette gjorde nok til at jeg skiftet mentalt fokus og brukte ikke tid på gravid-forum eller på å snakke om det. Testet positiv e.l i februar og etpar uker etterpå testet jeg positivt! :-) Var rimelig overrasket! Lykkelig gravid 20 uker!

[eaglebeagle]

Jeg er 40, men ikke gravid. Lurer på om dere som har klart det gjorde noe spesielt for å bli gravid (eks. trene mye, spise ekstremt sunt e.l.) og hvor lang tid det tok?

Setter stor pris på svar!

Jeg er 41 og har ingen fra før. har ønsket lenge men har ikke hatt fast partner:-) Det har jeg nå:-)

før jul tok jeg en test som måler eggreserver(antimüllerhormon) og denne var meget dårlig, og jeg hadde liten mulighet for å bli svanger. Det ble en trist kveld med gråt å rødvin, men kjæresten overbeviste meg om at det kan gå. Dette gjorde nok til at jeg skiftet mentalt fokus og brukte ikke tid på gravid-forum eller på å snakke om det. Testet positiv e.l i februar og etpar uker etterpå testet jeg positivt! :-) Var rimelig overrasket! Lykkelig gravid 20 uker!

For en gladhistorie!! Høres ut som om du har en flott kjæresten. Var min som overbeviste meg også om at det var helt riktig med et barn til, og å ikke gi opp når det ikke satt med en eneste gang :-)

[**Cayenne**]

Jeg er 40, men ikke gravid. Lurer på om dere som har klart det gjorde noe spesielt for å bli gravid (eks. trene mye, spise ekstremt sunt e.l.) og hvor lang tid det tok?

Setter stor pris på svar!

Jeg er 41 og har ingen fra før. har ønsket lenge men har ikke hatt fast partner:-) Det har jeg nå:-)

før jul tok jeg en test som måler eggreserver(antimüllerhormon) og denne var meget dårlig, og jeg hadde liten mulighet for å bli svanger. Det ble en trist kveld med gråt å rødvin, men kjæresten overbeviste meg om at det kan gå. Dette gjorde nok til at jeg skiftet mentalt fokus og brukte ikke tid på gravid-forum eller på å snakke om det. Testet positiv e.l i februar og etpar uker etterpå testet jeg positivt! :-) Var rimelig overrasket! Lykkelig gravid 20 uker!

 

Gratulerer! Så kjekt å høre at det går an! Men hva mener du med at du skiftet fokus - at du klarte å tenke på helt andre ting? Føler jeg er på vei dit nå, men er fortsatt på forum da..

[5barnsmamma?]

11 uker idag...Kjenner at det begynner å bli vanskelig å holde nyheten for seg selv.Gruer meg litt til å fortelle det til familien og venner.Min mor fikk nettopp sitt første oldebarn,og venter nok på flere oldebarn og ikke barnebarn;-) Men jeg kjenner jo at jeg begynner å glede meg mer og mer,og da bryr jeg meg også mindre om negative bemerkninger.Men en er jo sårbar,og ønsker støtte på valget en tar. Jeg har jo selv brukt dager og netter på å komme frem til det valget jeg nå går for.Det er et valg for hele livet.

 

Ha en fin søndag.Endelig skinner solen her på kysten i Rogaland.Så den skal nytes så lenge den er der:-))))

 

Jeg gruet meg også veldig for å fortelle det, spesielt til mine foreldre, trodde nesten mamma skulle bli sint, men heldigvis gikk det bra, og fikk en morsom historie ut av det Mine foreldre var på besøk og jeg ba dem sette seg i sofaen for jeg hadde noen bilder å vise dem. De ventet spent på feriebilder, men jeg ga dem ultralydbildene...

 

De satt lenge og tittet uten å si noe, så sier pappa, "har dere tatt bilder fra inne i fuglekassa!? Spennende!" haha Men mamma så til slutt hva det var og de ble kjempeglade, en god grunn til å holde seg unge og spreke sa de, de er 75 og 78 år...

 

Eldstemann på snart 16 tok det pent når vi fortalte det, men har etterhvert blitt skikkelig flau over at jeg går gravid, for det betyr jo at vi fremdeles "gjør det". Han bor derfor mest hos pappa'n sin nå, men regner med at det roer seg når lillesøster kommer i august, for han er veldig glad i småbarn

 

Vi fortalte det rundt uke 15, for det var først da vi fikk svaret på duotesten, lillesøster på snart 12 synes det går såååå seint, så jeg er nesten glad for at vi ikke sa det tidligere

 

Lykke til med å spre det glade budskap jomfru1964, det går nok mye bedre enn du aner Som du sier, du har brukt tid på å komme fram til dette valget...

[5barnsmamma?]

Jeg er 40, men ikke gravid. Lurer på om dere som har klart det gjorde noe spesielt for å bli gravid (eks. trene mye, spise ekstremt sunt e.l.) og hvor lang tid det tok?

Setter stor pris på svar!

Jeg er 41 og har ingen fra før. har ønsket lenge men har ikke hatt fast partner:-) Det har jeg nå:-)

før jul tok jeg en test som måler eggreserver(antimüllerhormon) og denne var meget dårlig, og jeg hadde liten mulighet for å bli svanger. Det ble en trist kveld med gråt å rødvin, men kjæresten overbeviste meg om at det kan gå. Dette gjorde nok til at jeg skiftet mentalt fokus og brukte ikke tid på gravid-forum eller på å snakke om det. Testet positiv e.l i februar og etpar uker etterpå testet jeg positivt! :-) Var rimelig overrasket! Lykkelig gravid 20 uker!

 

Gratulerer med spiren Aquagrownup Det er stort