Min födehistoria

[Lycklig 2 barnsmamma]

Födde min prins den 16 september kl 00:13. Vägde 3440g, 35 runt huvudet och 50 cm lång (ganska så gjenomsnittlig! :0))

 

Fick en ofrivillig repris på min förra födsel.. Var på kontroll onsdag 14 sept för att kontrollera att jag hade nog med fostervatten, blev igång satt av detta förra gången så nu var det automatisk kontroll.

Det visade sig att det inte var nog med fostervatten denna gången heller. Besvikelsen var enorm då jag verkligen hade hoppats på att få föda normalt denna gången.. Har gått med för värkar och kynnere över låååång tid innan födsel - så trodde seriöst som en 2:a gångs födande att jag skulle föda före termin och spontant - men ack nej. Gutten kom 4 dagar efter termin och vi blev igångsatta...

 

De startade på onsdag men ballong kateter. Fick storlek LARGE...dvs 60ml saltvatten lösning. Hade aldrig hört om detta. Var obehageligt när de satte in intrumenten men själva ballongen gjorde inte ont. Jag frågade lite genant när de var färdiga om det var något som "hängde ut" fick då besked om att se ner. Och ja där hängde en hel slang med 3 ingångar - oh la la jag kände mig sexy som hade denna tejpad på benet. Så fick jag besked om att denna kunde spricka - när som helst, OKEY...rätt hem med andra ord!

Men vi hade bara hunnit parkera bilen hemma så kom första värken...herregud..jag tror jag fick en ordentlig värk sa jag till min sambo. Och det stämde det. Höll i sig i 4,5 timme. Den sista 1,5 timmen hade jag 8 min mellan verkarna. Ringde in och sa jag kom för jag ville inte ha någon stört födsel i bilen - visste jag hade 2,5 cm öppning från förr.

Väl framme på sjukhuset - spricker ballongen (såg ut som jag kissat på mig!) och "bäst" av allt - värkarna bara slutade..............

Det blev en låång kväll på riksen för prinsen hade lite hög puls på ctg:en så de ville kontrollera att allt var ok innan vi åkte hem.

Så dag nr2. Mötte upp med våran största födebag ever...bad sambo om att hålla sig i bakgrunden för jag var sååå flau över allt jag packat med mig( haha!) Där mötte jag världens koseligste sjuksköterska som tog emot oss. Hon kände på öppningen och tog beslutningen om att prova att ta vattnet framför att sätta tabletter. Detta blev gjort och vi blev sänt ut för att spatsera en tur. Jag har bara bitte bitte små rier efter detta. Hon ville inte vi skulle vänta för länge så sa, nu möter du mig kl 11 så sätter vi igång med dryppet - jag fixar en födestue som du kan få med en gång så slipper du ligga här och vänta på att det ska ta sig upp.

Kl 12.30 sa jordmor - nu börjar jag skriva födselsrapport = vi var igång och rierna var inte goa.... Det som är fasinerandes när man har drypp är ju att de har stenkoll på rierna. Fick besked om att vi inte skulle ligga på mer än mellan 4-5 rier per 10 min.

Låååång historia kort så hade jag 3 epidoser i löpet födselen som var panik artade. Vill inte skrämma någon, jag kände mig trygg för att personalen var hos mig hela tiden. Men smärtorna var så starka att jag gråt som min 3 åring här hemma och gick in i min egen dvala... I hate drypp säger jag bara!

Väl inne på 9 cm öppning runt kl 9 på kvällen hade min mamma kommit. Kaffe kärring som hon är gick hon och hämta sig kaffe - åh gud så gott det luktade. JAG VILL HA KAFFE skrek jag :0) När jordmor kom in så skratta hon nästan ihjäl sig - ligger du här med 9 cm öppning sååå starka rier och dricker kaffe? Ja för fan sa jag - jag måste ju ha lite extra energi mot slut spurten!

Och det behövde jag... för den sista cm brukte vi 3 timmar på... Lillegutt hade en kant han inte kom över... Jag hade pressrier i 3 timmar och sista timmen, tror jag det var så pressade det så sinnsykt mellan rierna också. Kunde inte prata för det krampa sig i magen... Tur för mig att just denna dagen hade jag extremt mycket luft i magen också...herregud så pinsamt det var. En fis här och en fis där - detta kan man le av efteråt!

Var många som var inne och vurderade om detta skulle bli ett ks...jag skrek själv: seriöst jag orkar inte mer ta ut denna jävla ungen NUUUUU! Men gud vad glad jag är för att de inte hörde på mig, haha!

Efter många vänder med snuing i sängen på diverse stillinger ände vi upp med att jag stog på alla 4, födselsläkaren stoppa upp handen och höll i kanten som prinsen inte kom förbi mens jag pressade - not so nice... kändes verkligen som en ku som kalva. Och tja inte sååå digg att ha hela armen till en uppe i...mens det pressa..haha.Kan bara tänka mig vad sambo och mamma tänkte som stog och såg på!!! ;D

Till slut säger min mamma när jag kommit mig på rygg: åh jag ser massa massa hår! Ja tänkte: det skiter väl jag i håll tyst kärring! Medans jag pressa på... så plopp kom en hal liten krabat upp på bröstet...Det är bara så obeskrivelig.. jag var lika chockad denna gången! Det kom en bebis!!!

Jag som har nål skräck hade extremt "tur" denna gång också och fick inte en enda rift efter födselen, läkaren log när hon sa det - något ska du ha för efter legat i 12 timmar med så många värkar!

Och det var jag väldigt tacksam för - för 14 timmar efter att han var född så satt vi i bilen på väg hem! :0) Helt otroligt!

Stora syster är världens flinkaste och stoltaste! Jag njuuuuter att inte vara gravid, kunna ligga på magen...böja mig ner i duschen osv...det är sååå digg!

 

Så gläd er! <3

[Mamma i lykkerus]

Gratulerer så masse