Hormonhelvete

[gulterkult]

Nå føler jeg meg som en heks!!!!

 

Kjefter jeg ikke, så griner jeg...

Og jeg syns jeg griner hver dag, føler meg som en fjortenåring som alle misforstår. Misliker sterkt å være som jeg er nå, men klarer virkelig ikke styre det til tider.

 

Så kommer alle bekymringene over meg, da blir alt trist.

Vet jeg tenker HELT feil da, men tårene bare kommer og alt ser svart ut.

 

Var hos legen idag, ble sykemld i 2 uker, men sitter bare her med fryktelig dårlig samvittighet overfor arb.giver på toppen av det hele.

Alle sier at helsa kommer først osv, men jeg føler meg bare sytete siden dette "bare" er psykisk/hormonelt...

klage klage.

 

har sliti litt psykisk tidligere, og har blitt så redd for at dette kan blusse opp igjen nå pga hormonene.

 

Noen andre som tuter der ute?

[pagoda m/ny spire]

har mine stunder men jeg har blitt bedre enn jeg var...

har liten tålmodighet overfor barna mine - det har jeg dårligsamvittighet for! skulle så gjerne vært "modertålmodighet"!

nok søvn, regelmessige og sunne måltider hjelper meg.

jeg har hatt begge hjemme i dag, pl.dag i bhg.

og ute er det bikkjekaldt - what to do! nå er det barnetv så bærer det i seng.....og jeg har ikke hatt noen psykiske problemer som ligger i grunn! så det er nok bare gravide hormoner som sliter i meg...

tenker kvardagen blir bedre når vi kommer i gang med vante rutiner

[Anonym bruker]

Åh, jag har gråtit hela dagen. En nära väninna är också gravid med hormoner som sprätter i kroppen och hon har blivit en elak häxa medans jag har blivit en överkänslig grinfia. Jag får nog hålla mig borta från henne medan vi nu båda är gravida annars har vi nog ingen vänskap kvar i sommar

Fy fan vad det är påfrestande! Är HELT SLUT efter att jag mer eller mindre har gråtit hela dagen. Då får jag dåligt samvete gentemot det lilla livet i magen som känner av hur jag mår

Imorgon är en ny dag ...

 

Kram till er hormon-monster där ute!

[Shiira]

Tror ikke det er bare du nei!

 

Jeg tåler ingen ting om dagen, og gråter for ingen ting! Har i tillegg til meg selv en hormonell tenåring i hus, og han begynner stakkars å bli vant til at mamma tar til tårene når han har sine "tenåringsutbrudd". Helt forferdelig, ja jeg vet det, men klarer ikke styre det. Har forklart han at det ikke er han, men meg og mine hormoner det går på, men stakkars gutt! Litt sintestemme og noen sinte ord, så renner tårene. Tragikomisk! Synes bare synd i de som må være vitne til gråteguri!