Å ta livet sitt...

[Anonym bruker]

Ja dette er noe jeg vurderer sterkt for tiden og jeg har lett på internett etter sider der jeg kan chatte med andre som tenker sånn, men finner ingenting.

Jeg trenger å vite om jeg har nok piller til å dø?Jeg har 68 apodorm+100 paralgin forte+noen zoloft..kan dette være nok til at jeg ikke våkner igjen?

Er det noen som kan svare meg seriøst på dette?

Trenger ingen skjennepreken eller drittslenging, dette er seriøst og jeg har ingen barn å tenke på.

Hjelp??

[Nennan&Theo]

Oj! Vad ska jag svara på den...... ?? För det första så tror jag inte att du dör av dessa tabletter (men är inte säker). Det värsta är om du blir hjärnskadad för då får du i vart fall inget trevligt liv efter detta... Varför vill du dö?? Är du helt säker?? Finns det INGET som kunde hjälpa dig??

[Guttemamma75]

Vil ikke svare på spørsmålet ditt.. Du trenger hjelp og det vet du nok selv.. Oppfordrer ingen andre til å svare på det HI spør om!!!!!!!!!!!!! Er det virkelig ingen annen utvei? Jeg er helt sikker på at du har mennesker i livet ditt som mener at DU er viktig og ville blitt knust om du tok selvmord.. Kanskje du ikke vet om dem en gang??? Snakk med noen NÅ, hva med å ringe til :

 

Hjelpetelefoner psykisk helse

Her er en oversikt over ulike hjelpetelefoner som arbeider innen psykisk helse.

 

Mental Helses hjelpetelefon: 810 30 030

Hjelpetelefonen er et døgnåpent tilbud – 356 dager i året. Se også: www.sidetmedord.no

-------------------------------------------------------------------------------

Kirkens SOS:815 33 300

En døgnåpen krisetjeneste. Kirken SOS tilbyr en anonym og uforpliktende samtale – på krisetelefonen eller via en SOS-melding over nettsidene: www.kirkens-sos.no

 

Bare noen av alternativene som finnes.... Ikke sitt der alene og ha det fælt, snakk med noen vær så snill

[Nennan&Theo]

jo förresten.. du kan nog dö av tabletterna - MEN det är ingen trevlig död så att du är införstådd med det. 100 st Paralgin Forte det blir 40 g paracetamol och det binder irreversibelt till levern och ger leversvikt. Man dör inom en vecka utan behandling inom 36 timmar/ eller ny lever. Hade en gammal vän som gjorde detta. Hon hade tur och fick en ny lever, men gjorde om det igen och dog... Hon ville verkligen inte leva..

 

Men jag vill berätta något för dig..

För ett halvår sedan så var jag med när min far dog. Han hade blivit hjärndöd efter ett epilepsianfall. Min far önskade dö, det vet jag. Han hade levt ett hårt liv. Innan de kopplade ifrån alla maskiner så fick jag lov att se honom. Han låg på sängen, jag kände knappt igen honom för alla slangar m.m. som hängde överallt. Jag strök honom över kinden och grät stilla. Sedan rullade de in honom på ett eget rum, där de kopplade av droppet som fick hjärtat att slå. Sakta sakta så rann livet ur honom. Blodtrycket sjönk för varje minut. Jag fick veta att det kunde ta inntil ett par timmar beroende på hur stark hans kropp var. Men min far var inte så stark - det hela var över på en timme. Jag satt och höll honom i handen medan hjärtat slutade att slå. Så kom urin ut genom en slang som låg framför mig och jag förstod att han var borta. Hela tiden sa jag till honom att jag älskade honom och att jag förlät honom. Jag ville att han skulle veta att jag älskade honom och att jag inte bar agg för något han gjort mot sig själv i livet. Jag var helt ensam (min son var 7 mån och fick inte följa med på intensiven pga smittorisk - och min sambo var med honom) och jag hade bett om en präst. Han läste en bön för pappa och välsignade honom. Sykepleieren tog hand om mig och vi gick ut ur rummet. Efteråt kände jag mig helt tom, jag stod där själv med en påse med hans tillhörigheter - plånbok, toalett mappe, kläder - och tänkte vad gör jag nu?? Det var fasansfullt och jag vill ALDRIG uppleva den känslan igen. Jag har många gånger tänkt att detta klarar jag aldrig av igen. Tänk om detta var min son eller min sambo? Då skulle jag dö.......

 

Jag skriver inte detta som någon slags predikan, det var bara detta som dök upp i huvudet på mig när jag såg ditt innlegg. Jag bara tänker att det är fruktansvärt för människor runt dig att få uppleva. Min far ville inte leva, men vad utsatte han mig för?? Jag är förbannad på honom för att han gjorde detta mot oss runt omkring. Men han trodde väl aldrig att jag skulle komma....

Hade han pratat med mig om hur han hade det så hade jag försökt hjälpa honom, blod är tjockare än vatten!!

 

Vet inte om detta hjälper dig på något sätt - men det finns alltid människor runt oss som bryr sig om oss! Våga räcka ut en hand!

[Anonym bruker]

kjære deg

 

veldig vondt å høre at du har det så vondt nå at du vurderer å gjøre det slutt.

jeg kan ikke svare deg på det med tablettene. og ville heller ikke gjort det om jeg kunne.

men jeg har selv vært i lignende situasjon, når jeg var yngre, og også flere ganger det siste året.

pga at jeg mistet en av mine nærmeste, den viktigste i livet mitt, følte jeg at "alt var ødelagt", jeg klarte ikke finne livslysten og ønsket om å fortsette - selv om jeg hadde andre rundt meg som stilte 100% opp. alt ble meningsløst og uviktig.

jeg vet hvor mørkt alt kan føles, og at alt bare virker tomt og meningsløst. for meg handlet det om savnet etter denne personen, og om alt som ikke ville bli som jeg trodde og ønsket i fremtiden. alt ble endret på en voldsom måte.

selv på ferie på luksushotel i sommer, med en fantastisk mann v min side, så tenkte jeg mest på at jeg ikke ønsket å leve. og tankene var skremmende selv for meg, som hadde levd med de en stund.

 

men jeg vet at livet forandrer seg, og det gjør også tankene våre. selv om jeg fortsatt har det tungt, og dager der alt føles mørkt, så ønsker jeg å leve. Livet er oppturer og nedturer. og klarer man å komme seg opp av de tunge dalene, så blir man sterkere - tro det eller ei.

jeg har fortsatt mine piller/tabletter liggende langt inne i et skap, i tilfelle, i tilfelle...noe ingen andre vet om. Men de skal ikke brukes. og jeg har også hørt om veldig mange som prøver å ta selvmord som bare ender i rullestol eller m hjerneskade. Vi har alle en tilmålt tid her på jorden, har jeg blitt fortalt. så hvis dine oppgaver her ikke er ferdiggjort og det ikke er meningen du skal dø nå, så vil du heller ikke klare det med selvmord. det var nå det jeg ble fortalt...(av noen som jeg følte hadde lest tankene mine).

 

jeg håper du gir deg selv tid til å komme gjennom denne livskrisen - og snakker med noen andre. det er det viktigste du kan gjøre; lufte tankene for noen andre sånn at de virkelig forstår hvor vanskelig du har det. føler du deg ikke trygg på noen av dine nærmeste, så ta kontakt med kirkens sos el lignende som ble nevnt over her.

 

du kommer deg videre! lykke til

 

[Anonym bruker]

Ikke velg å dø. Det finnes hjelp å få. Det vet jeg fordi jeg har vært i samme situasjon som deg.

 

Jeg valgte å vente med å dø til jeg hadde sett om det hjalp å få hjelp. Det gikk bra, og i dag har jeg ikke noe ønske om å dø.

 

Jeg lover deg at det vil komme bedre tider, selv om det ikke føles sånn akkurat nå.

[Anonym bruker]

Tusen takk for mange velmenende og svar..

Det satte jeg veldig stor pris på..trodde ikke jeg ville få noen svar.

 

Jeg vet at det ikke er så mange som vil bry seg når jeg dør, har ikke vært så heldig å få barn,mamma og pappa bryr seg mest om min "vellykkede" søster(de vet alle om mine selvmordstanker) har ingen nære venninner igjen og min forlovede..han hadde vel bare funnet seg en ny etter kort tid, så nei jeg har INGEN som ville bli knust over dette.Da hadde jeg ikke gjort det om jeg hadde hatt barn.

 

Jeg har netopp mistet jobben og føler meg så utrolig verdiløs...

 

Alt virker helt håpløst nå bare...

 

HI

[Anonym bruker]

at alt virker håpløst nå forstår jeg godt! men det betyr ikke at det også kommer til å gjøre det om eks et halvt år.

gi deg selv tid!

om noen år sitter du kanskje med en mye mer spennende jobb, barn og en mann/kjæreste som du vet elsker deg. ting kan og vil forandre seg, men man må som regel gjøre noen endringer for å få det til.

 

veldig trist å høre at du ikke tror dine foreldre og søster vil savne deg - det vil de helt sikkert! men nå er det jo ikke sånn at vi kan velge våre foreldre - og kanskje har de bare ikke evnen til å forstå alvoret i din situasjon nå.

at du tror din samboer ville glemme deg fort, tyder kanskje på at han ikke er den rette for deg... er han med på gi deg følelsen at ditt liv ikke er noe verdt, så er han helt klart ikke den du skal kaste bort livet ditt på.

Jeg håper du kommer deg opp av den dype dalen du er i nå, og på sikt finner ut av hvilke mennesker rundt deg som også gir deg energi - og et bedre selvbilde.

 

Å miste jobben er ikke bra, verken for selvtilliten eller økonomien. selvfølgelig blir du deprimert av det. Men det er ikke verdt livet ditt! og du vil finne deg en ny jobb - kanskje er det din mulighet til å finne en ny retning i livet. lære og jobbe med noe nytt.

har en venninne, hvor familiefirmaet er rett før å gå konkurs. Det er veldig dramatisk og skremmende for de, men samtidig så sier hun at kanskje det er hennes mulighet til å lære/prøve noe nytt.

 

prøv å skrive ned hva du kan gjøre for å få det bedre - på alle nivåer. ta valg som kan gjøre DITT liv bedre, og drit i de folkene rundt deg som du ikke engang tror ville savne deg om du ikke var her mer. De er iallefal ikke verdt å dø for.

[Anonym bruker]

Jeg vil bare fortelle at jeg har bestemt meg for å oppsøke psykolog og få snakket ut om alt det vonde jeg har inni meg, så jeg kommer ikke til å ta livet mitt.

Jeg vil takke for all støtte og en spesiell takk til Jordmor Siri som netopp ringte meg og la igjen en koselig melding.Det betydde mye..da jeg faktisk var HELT overbevist om at ingen brydde seg, så var det det alikevel..

I å med at jeg har skrevet under som "anonym" så trodde jeg faktisk at jeg var det..men hvem som har skjønt hvem jeg er og fortalt det videre til Siri vet jeg ikke og jeg skjønner heller ikke hvordan jeg kan oppspores så lett..

 

Men jeg vil takke for at det virkelig fins mennesker som bryr seg,tusen takk skal dere ha.

 

HI

[Anonym bruker]

Det var godt å høre at svarene her og jordmor Siri har hjulpet deg til å tro på at det er mange som bryr seg om deg! Du er heller ikke alene om å slite med tunge tanker, selv om det sikkert kjennes som om du er alene med det.

 

Jeg vet ikke hvem du er, men jeg sendte mail til Siri med henvisning til innlegget ditt. Deretter har hun sjekket det og tatt kontakt med deg. Hun kan sjekke hvem som befinner seg bak anonymknappen.

[Anonym bruker]

Det er greit.Føler meg litt bedre i dag og skal ikke ta livet mitt.

 

Tusen takk for omtanken:)

 

HI

[HjerteMom]

Hei! Ville bare sende deg verdens største og hardeste adventsklem! Håper det går enda bedre i morgen.

[Pysekatten med 2 i magen:)]

Vit at du ikke er alene om å ha det sånn. Vi er mange som har vært der og er der. Men du hadde blitt dypt savnet. Det lover jeg deg. Det er trist at det skal være så vanskelig å si "jeg er glad i deg" til de vi har rundt oss og bryr oss om. Noen ganger i de mørkeste dalene så kan vi føle oss helt alene. Da kommer også disse tankene om at ingen er glad i oss eller vil savne oss snikende. Tving dem bort for de gjør bare krøll i hodet. Vit dette nede i den mørke dalen at nå kan det bare bli bedre og du vil få det bra igjen.

 

Sender en diger klem og tenker på deg:-)))))))))))

[Anonym bruker]

 

Jeg skal på ingen måte hjelpe deg på vei med tankene dine, vil bare si noe ingen andre har sagt. Det er en forferdelig måte å dø på det du snakker om her. Å ta alle de tablettene er en LANGSOM død. Det kan gå flere dager før hjertet ditt gir seg, og du kan virkelig bli liggende lenge. Hvem vet hva som skjer med hodet til en som ligger slik, i koma, på sykehus.. Kanskje du vil være såppas bevisst at du kan angre deg men ikke våkne. Kanskje det da vil være for sent og du dør av skadene du har påført kroppen din..

 

Ikke finn på å gjøre dette mot deg selv..

[kruttmams]

Hei!

 

Det er så trist å se det du skriver. Jeg får helt vondt inni meg. Har du noen å snakke med? Jeg tror ikke det er bra for deg eller noen å holde selvmordstanker inne. Har du noen du kan dele med? internett er nok ikke rette fora tror jeg. Det gir ikke samme støtte som et virkelig menneske kan gi! Du kan kontakte:

 

Fastlegen din

psykiatrien i kommunen din

Distriktspsykiatriske sentra

kirkens SOS

presten i kirken

venner/bekjente

 

Send meg gjerne en privatmeldig hvis du vil!